Afghanistan - svenska styrkor i ett nytt Vietnam?

Ett gradvis tillbakadragande av alla trupper och överlåtande av Afghanistan till talibanerna - hur motbjudande det ändå kan verka för oss - är snart det enda kvarvarande, fungerande alternativet. Detta skulle minimera civila och militära offer och behöver inte innebära katastrof.Det är svårt för Sverige att agera i landet då det kan hota en eventuell JAS-order till Indien, skriver Lennart Berggren, Afghanistan-kunnig frilansjournalist.

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2010-10-19 08:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns många exempel på att militära ingripanden åstadkommit fred. Bosnien är ett exempel där bomberna slutligen avgjorde. Men detta åtföljdes av en omfattande internationell politisk process, inhemsk såväl som i regionen. Det saknas idag i Afghanistan. ?Tvärtom försämras situationen konstant. Pakistan, som domineras av militären och kännetecknas av stora brister i demokrati, ser ingen anledning att minska sitt stöd till talibanerna och andra terrorgrupper då dessa i sin tur stöder dem i Kashmirkonflikten med Indien. Utan stöd kan knappast terrorgrupperna i Afghanistan fungera, trots stor kontroll över landets heroinproduktion.

Inhemskt har Karzai-regeringen inget förtroende hos befolkningen. Den är svårt korrumperad och har flera krigsförbrytare på viktiga poster. Krigsherrar har makten i sina områden och styr kriminaliteten. Kriminella terrorgrupper med anknytning till talibaner och al Qaeda opererar nu i de centrala delarna och i de svenska styrkornas ansvarsområde i norr. Svenskarna pressas till att överge sin öppna patrullering för att istället stänga in sig i pansarfordon, något som ytterligare ökar misstron.

Civilt uppbyggnadsarbete blir meningslöst när myndigheterna inte klarar av att ta över projekten. ?De svenska styrkorna försöker åstadkomma stabilitet men de som säger sig stödja dem på dagarna tvingas gräva ned vägbomber på nätterna. ?Det som nu ovillkorligen måste till är krav på Karzai-regimen att minska korruption, ställa krigsförbrytare inför rätta och se till att det blir en jämnare etnisk fördelning i de afghanska säkerhetsstyrkorna. Givetvis måste förhandlingar inledas med talibanerna, som har stort stöd bland pashtunerna, den allra största folkgruppen. Vissa av deras krav borde kunna tillgodoses, även om de brister i demokrati och är högst kvinnofientliga.

Ihop med starka påtryckningar på grannländerna att respektera Afghanistans oberoende kan detta återge den Afghanska regeringen folkets förtroende. Självfallet är det svårt för Sverige att agera då detta kan hota en eventuell JAS-order till Indien eller uppföljningskontrakt till Pakistans radarsystem, vilka tyvärr ytterligare ökar misstron och spänningen i regionen.?

Lyckas inte detta är ett gradvis trupptillbakadragande och överlåtande av Afghanistan till talibanerna - hur motbjudande det ändå kan verka för oss - det enda kvarvarande fungerande alternativet. Detta skulle minimera civila och militära offer och behöver inte innebära katastrof. Många talibaner är förhandlingsvilliga, mer drivna av pashtunska traditioner än av religiösa vantolkningar, och dessa moderata krafter kan stärkas och landet senare inbjudas i internationellt samarbete för utveckling. Om detta skett för tio, femton år sedan när talibanerna hade makten i Kabul, kunde vi i väst ha besparats mycket av senare tiders terror och problem. Men utan någon framåtskridande politisk process, vilken idag lyser med sin frånvaro, kommer fler svenska liv att offras i onödan, som amerikanska soldaters liv offrades i Vietnam.

För att inte tala om alla civila offer.

Läs mer om