Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag föreslagit att det - med hänsyn till barnets bästa - införs en lagstadgad rätt för pojkar att få omskärelse på icke medicinska grunder utförd inom hälso- och sjukvården och att landstingen får en motsvarande skyldighet att ge pojkarnas föräldrar den makten och möjligheten.
Sveriges Kommuner och Landsting tar nu ställning för föräldrars rätt att för sina barns räkning besluta om att operera bort en del på unga pojkars könsorgan. Och för att den svenska sjukvården ska bistå föräldrarna med att utföra detta ingrepp till subventionerad kostnad.
Jag har den största respekt för de religiösa och kulturella traditioner som i tusentals år inom judendomen och islam har påbjudit omskärelse av små pojkar. Förfarandet kan ha haft någon praktisk eller hygienisk bakgrund i sandrika ökenländer, och har ju också kopplats till en uppmaning från Gud att uppfylla på jorden. Och jag inser att med så lång djupt rotad tradition, och med så många omskurna idag och genom tiderna, är en diskussion om integritetsaspekterna rörande detta både svår och känslig.
Låt mig ändå i stor ödmjukhet ge några principiella funderingar i själva sakfrågan: Säg att vi inte hade haft dessa traditioner, och någon rörelse hade ansökt till Socialstyrelsen att få börja med att operera bort förhuden från små pojkar. Människan är ju faktiskt skapad med förhud för att skydda det känsliga könsorganet. Jag kan svårligen tro att något tillstånd hade getts.
Argumenten som anförs för att motivera omskärelse av medicinska skäl känns med förlov sagt mycket konstruerade. Vad gäller kvinnlig omskärelse - (eller könsstympning som det då kallas) - som finns i olika former och oftast är mycket brutalare, råder i Sverige allmän enighet om att detta är helt oacceptabelt och förbjudet. I överensstämmelse med alliansregeringens policy från integritetssynpunkt om likabehandling av flickor och pojkar menar jag att detta borde gälla även pojkars rätt till sitt könsorgan.
Frågan har också en central integritetsaspekt. Har verkligen föräldrar rätt att för sina barns räkning bestämma om oåterkalleliga kirurgiska ingrepp som förändrar deras kroppar? I dag år 2009 i Sverige? Och kan verkligen staten - som nu diskuteras - ålägga sjukvården (landstingen) att utföra dessa operationer om föräldrarna så begär?
Innebär inte religionsfrihet och personlig integritet i vårt århundrade att varje myndig individ fattar långtgående beslut enligt ovan, och inte föräldrarna för det omyndiga barnets räkning? Och har verkligen Gud - eller evolutionen - misslyckats med sin skapelse vad gäller pojkars könsorgan?
Staffan Danielsson