Corren tar på ledarplats (4/12) entydigt ställning för föräldrars rätt att operera bort en del på pojkars könsorgan. Och för att landstingen ska åläggas att på föräldrars begäran utföra detta ingrepp.
Jag har den största respekt för de religiösa och kulturella traditioner som i tusentals år inom judendomen och islam har påbjudit omskärelse av små pojkar. Förfarandet kan ha haft någon praktisk eller hygienisk bakgrund i sandrika ökenländer, och har ju också kopplats till en uppmaning från Gud att uppfylla jorden. Och jag inser att med så lång djupt rotad tradition, och med så många omskurna i dag och genom tiderna, är en diskussion om integritetsaspekterna rörande detta både svår och känslig.
Säg att vi inte hade haft dessa traditioner, och någon rörelse hade ansökt till Socialstyrelsen att få börja med att operera bort förhuden från små pojkar. Människan är ju faktiskt skapad med förhud för att skydda det känsliga könsorganet, och jag kan svårligen tro att något tillstånd hade givits. Argumenten som Corren anför för att motivera omskärelse av medicinska skäl känns med förlov sagt mycket konstruerade.
Frågan har också en central integritetsaspekt. Har verkligen föräldrar rätt att för sina barns räkning bestämma om oåterkalleliga kirurgiska ingrepp som förändrar deras kroppar? I dag år 2008 i Sverige. Och kan verkligen staten - som nu diskuteras - ålägga sjukvården (landstingen) att utföra dessa operationer om föräldrarna så begär? Socialstyrelsen har ju föreslagit detta och regeringen bereder frågan. Jag menar att det är att gå mycket långt om regeringen ålägger landstingen att på föräldrarnas uppdrag oåterkalleligen omskära unga omyndiga pojkar.
Innebär inte religionsfrihet och personlig integritet i vårt århundrade att det är varje myndig individ som fattar långtgående beslut enligt ovan, och inte föräldrarna för det omyndiga barnets räkning? Och har verkligen Gud - eller evolutionen - misslyckats med sin skapelse vad gäller pojkars könsorgan?
Staffan Danielsson