Jan Björklund, folkpartiets nye ledare, lanserade nyligen ett "förslag" om att människor inte ska åldersdiskrimineras. Det är bra att ytterligare en stark politiker vill trycka på i denna viktiga fråga. Ända sedan år 2000 har EU krävt att samtliga medlemsländer ska införa en lag mot åldersdiskriminering (direktiv 2000/78/EG). Direktivet skulle egentligen ha varit implementerat senast i december 2003, men Sverige fick uppskov i tre år. I december 2006 hade vi - som enda EU-land - skamligt nog ännu inte genomfört direktivet.
I själva verket är således denna fråga om förbud mot åldersdiskriminering varken en nyhet eller något som folkpartiet först kom på. Vi kristdemokrater har drivit frågan minst lika länge som EU-direktivet är gammalt och i valet 2002 var det till och med en av våra affischfrågor. Frågan fanns också med i samband med att Diskrimineringskommittén överlämnade sitt betänkande till Justitiedepartementet förra året. Där föreslogs en skärpt och sammanhållen lagstiftning mot diskriminering genom en ny ombudsmannamyndighet (Ombudsmannen mot diskriminering), samt att antalet diskrimineringsgrunder skulle utökas.
Nu ligger således frågan på Björklunds partikollegas tillika jämställdhetsminister Sabunis bord. Det är beklagligt att det ännu inte har hänt något särskilt med tanke på att vi kritiserade den socialdemokratiska regeringen för sin senfärdighet i detta avseende. Frågan är angelägen.
Diskrimineringen mot äldre har varit särskilt tydlig inom arbetslivet. Flera undersökningar visar att arbetsgivare är obenägna att anställa människor över 55 år. Detta trots att äldre personer har en unik erfarenhet och mångårigt yrkeskunnande. Att inte ta tillvara på detta är slöseri med resurser och det är dessutom helt fel tänkt när vi står inför en demografisk utveckling där yngre människor kommer ut i arbetslivet allt senare och äldre människor lever och måste försörjas längre.
Därför har vi menat att äldre ska ha en lagstadgad rätt att stanna kvar i arbetslivet till 72 år. Hur man sedan väljer att göra är förstås upp till var och en - inte alla önskar eller orkar jobba så länge, men för de som vill finns i dag ingen möjlighet. Frihet och trygghet måste kombineras. Att äldre inte blir kvar i arbetslivet så länge i dag, beror naturligtvis på den attityd de möter. Detta måste vi genast få en ändring på. Lagstiftning mot detta är bara ett minimum - långsiktigt krävs förändrade attityder.
Äldre måste få tillbaka sin rätt att komma till sin rätt. I detta avseende borde vi omgående följa EU:s krav och jag utgår nu från att regeringen snarast lägger fram en proposition om åldersdiskriminering, så att vi i riksdagen, äntligen kan anta den som lag.
Yvonne Andersson