Aktuella vetenskapliga studier av läkemedelsanvändningen visar att olämplig läkemedelsförskrivning svarar för upp till 30 procent av alla sjukhusinläggningar.
De som har störst risk att råka illa ut är den äldre befolkningen, en grupp som ökar till antalet. Äldres sjukdomssituation innebär inte sällan flera samtidigt förekommande problem som leder till att antalet ordinerade läkemedel kan bli många. I genomsnitt har i dag personer som är över 75 år 8-10 läkemedel per person, vilket är en orimlig siffra med tanke på att kliniska studier för evidensbaserad vård vanligen innefattar ett eller högst två läkemedel givna samtidigt.
Många miljoner felaktiga recept utfärdas i dag med stora risker för enskilda patienter, speciellt äldre, och med allvarligt negativa konsekvenser för säkerheten i vården.
Glädjande är därför att regeringen förbereder en ny patientsäkerhetslagstiftning där fokus på läkemedel kommer att finnas med. Det planeras också att införas ett elektroniskt expeditionsstöd som kan granska receptuppgifter mot uppsatta kliniska regler och göra detta tillgängligt för alla apoteksaktörer som tillhandahåller förskrivna läkemedel.
Men räcker enbart en reaktiv åtgärd för att möta det gigantiska problem som föreligger. Nej, det krävs också proaktiva åtgärder.
Den moderata partistämman nyligen biföll glädjande nog en motion från Östergötland för en mera långsiktig strategi att lösa läkemedelsproblemet i grunden. Den utgår från principen att ett minimum av felaktiga ordinationer måste vara målet, inte att bara försöka korrigera de massor av fel som hela tiden sker.
Statsmakterna bör satsa offensivt på riktad grund- och vidareutbildning i ämnet läkemedelslära för all läkemedelsförskrivande sjukvårdspersonal. Så sker inte på lärosätena med ansvar för grundutbildning av läkemedelsförskrivare i dag. Uppgiften är inte prioriterad på schemat och landets landsting satsar försumbara resurser på vidareutbildning av förskrivare i läkemedelslära. Mycket ny forskning och kunskap finns att förmedla i dag i syfte att ge bättre ordinationer redan från början.
En motion väcks därför i riksdagen i år där en sådan utbildningssatsning föreslås börja med fokus på de mest utsatta, den äldre befolkningens problem. Via uppdrag till Högskoleverket kan Utbildningsdepartementet kräva att lärosätena satsar på bättre grundutbildning i läkemedelslära med inriktning på äldregruppen. På liknande sätt kan Socialdepartementet ge Socialstyrelsen och Läkemedelsverket uppdraget att kräva av landstingen att vidareutbildning för berörd personal inom samma kunskapsområde sker.
Förslaget borde kunna vinna gehör hos alliansregeringen, när en ny lagreglering av patientsäkerheten med tydlig inriktning på ökad säkerhet också i läkemedelsanvändningen nu planeras därifrån.
Finn Bengtsson