Allas rätt till en bra bostad är utgångspunkten för en socialdemokratisk bostadspolitik. Därför är det djupt oroande att det byggs så få bostäder - trots en omfattande bostadsbrist i flertalet av landets kommuner. Den borgerliga alliansens beslut om att ta bort investeringsbidragen till nya bostäder bidrog till att antalet påbörjade lägenheter sjönk med 34 procent mellan 2006 och 2007.
Vanligt folk måste ha råd med en ny lägenhet. I Linköping och Norrköping spelar Stångåstaden respektive Hyresbostäder en viktig roll för att garantera en god bostadsförsörjning till rimliga ekonomiska villkor. Den förda bostadspolitiken - som missgynnar hyresrätten - är ett grundskott mot den sociala rättigheten till en god bostad, vilket till exempel den avgående chefen för Stångåstaden också har konstaterat.
Nu fortsätter bostadsminister Mats Odell (kd) med försöken att riva ned den sociala bostadspolitiken. I Allvillutredningen, som handlar om allmännyttans framtid, föreslås att vinstmaximering ska vara målet för kommunens egna bostadsbolag. Socialdemokraterna avvisar kraftfullt detta förslag. Liksom alla tankar på att göra om allmännyttan till bostadsbolag som bara får syssla med bostäder åt dem som är fattigast eller befinner sig i ett socialt utanförskap.
Regeringen förefaller vilja överlåta bostadspolitiken till marknadskrafterna. Resultatet blir en politik för de resursstarka medan övriga lämnas att klara sig bäst de kan.
En fungerande bostadsmarknad måste präglas av valfrihet. Därför vill socialdemokraterna stärka hyresrättens ställning så att den fortsätter vara ett tillgängligt och attraktivt alternativ.
De kommunala bostadsbolagen ska vara ett aktivt instrument för att garantera en fungerande bostadsmarknad. Men det måste ske inom rimliga ramar. Bolagen ska vara affärsmässigt drivna och kunna betala nödvändigt underhåll och investeringar på egna meriter. Stångåstaden och Hyresbostäder ska utgöra garanter för att det ska finnas hyresrätter i alla större delar av kommunen. Ungdomar som vill flytta hemifrån, och föräldrar som vill att deras ungdomar ska kunna flytta hemifrån, måste ha den möjligheten i våra kommuner. Bostaden ska vara en rättighet - inte en handelsvara.
Besittningsskyddet och därmed skydd mot överdrivna hyreshöjningar behövs fortfarande. Bruksvärdessystemet bör vara kvar, men i förändrad form. Förhandlingssystemet behöver utvecklas så att även de privata fastighetsägarna måste förhandla om sina hyror.
Vi slår vakt om och utvecklar våra kommunala bostadsföretag så att de kan fortsätta engagera sig för att minska segregationen och för att bostadsområdena ska vara tillgängliga och trygga för alla. Vi avvisar Mats Odells ansträngningar för att undergräva folkhemmets mål om en god bostad åt alla.
Lena Micko
Eva Andersson