Vi svenskar har ett gott rykte internationellt för vårt mänskliga synsätt och våra humanitära principer. Vi är kända för en lång tradition av solidaritet med utsatta grupper. Sverige var bland de första länderna som band sig att respektera grundläggande mänskliga rättigheter i FN.
Men hur väl stämmer den fina bilden med verkligheten idag? Behandlar vi alla behövande människor till exmpel inom vården, med stor respekt för deras värde oavsett etnicitet, religion, politiska åsikter eller sexualitet?
I dagens Sverige sorteras människor bort när de söker vård, för att de saknar eller har ett olämpligt pass. Gömda flyktingar, det vill säga människor som befinner sig i Sverige utan tillstånd, har endast möjlighet att få akut vård och måste dessutom betala de faktiska kostnaderna för denna. Detta innebär att en grupp människor med begränsade ekonomiska resurser som lever i utsatthet, inte har råd att söka vård och kan bli nekade vård om de inte kan betala. De lever i en skuggvärld.
Vårdpersonal skall kunna lägga upp utredningar och behandlingar utifrån patientens medicinska behov, inte utifrån tretton olika "migrationsstatuskriterier". Det är fullständigt olyckligt. Skattesmitare, Englamördare, pedofiler, licensskolkare, gängledare och nazister, alla har de rätt att få sina vårdbehov bedömda på samma villkor. Var drar vi gränsen? Finns det fler grupper som också kommer att få sin rätt till vård inskränkt? Vårdpersonalen ska sköta vården. Andra problem ska skötas av andra samhällsorgan.
Särbehandlingen av papperslösa och asylsökande innebär också att hälso- och sjukvårdspersonalen utsätts för ett orimligt dilemma, inte bara för att det strider mot deras yrkesetiska grundregler, utan även för att ansvaret är otydligt om det händer något med patienten. Ska läkaren/sjuksköterskan behöva ha en privat försäkring för att betala en misslyckad operation eller felmedicinering?
Landstinget i Östergötland bör ta sitt ansvar för att papperslösa och gömda flyktingar får tillgång till hälso- och sjukvård på samma villkor som övriga invånare. En lagstiftning som särbehandlar eller utestänger vissa grupper är inte förenlig med grundläggande mänskliga rättigheter om lika värde och icke-diskriminering.
Reza Zarenoe