Regeringen har i dagarna slagit på stora trumman och hävdar bestämt att de har lanserat den största infrastruktursatsningen i mannaminne. Nu ska minsann flaskhalsarna bort, heter det i deras utspel. Motorvägar ska byggas, broar ska anläggas och järnvägar renoveras.
I denna virvelvind från trumslagen basuneras det även ut att den gamla regeringen lovade runt, men höll tunt. Självklart kunde vi önska mer av den gamla regeringen när det gällde infrastruktursatsningar - men faktum är att det under 2000-talet genomförts flera stora projekt runt om i landet, framförallt när det gäller järnvägen. Men givetvis finns det mycket mer att göra.
Flera järnvägar är i dag undermåliga och behöver stora investeringar för att de fortfarande ska vara konkurrenskraftiga. Rälsen behöver bytas ut och elektrificering göras på ett antal järnvägar runt om i landet. Flera av dessa järnvägslinjer har en stor utvecklingspotential och skulle mycket väl kunna bli ett alternativ till både lastbilar och vanliga bilar om bara rätt satsningar gjordes. Med fler kombitransporter kan järnväg och lastbil kombineras på ett smart sätt, både containrar och hela lastbilsflak kan transporteras på järnväg för att så nå sin slutliga destination via lastbilen och vägnätet.
För att detta ska kunna fungera behövs inte bara järnvägsnätet rustas upp med ny räls och elektrificering - det behövs även kombiterminaler och fler växlingsplatser så att tågen kan mötas oftare.
Satsningar på höghastighetsbanor är också viktigt för att kunna få ett konkurrenskraftigt alternativ till flyget och samtidigt frigöra utrymme på befintligt järnvägsnät för ökade godstransporter och regionaltåg. Ett höghastighetsnät som binds samman till övriga Europa genom Danmark, skulle halvera restiden mellan Sveriges tre större städer. Men detta kräver givetvis stora investeringar och måste ske dels genom omprioriteringar, men även genom EU: s infrastruktur fonder.
I regeringens nya förslag återfinns inte mycket av dessa viktiga områden. Visst finns det några ljusglimtar när det gäller järnvägen, men överlag innehåller det mest satsningar på motorvägar.
Inget av de ovan nämnda utmaningar har fått någon uppmärksamhet i deras satsningar. I stället satsas det nästan uteslutande på storstadsregionerna, vilket givetvis också är viktigt. Men de största behoven återfinns ute i landet, både vad gäller järnvägar och vanliga vägar. Satsningar på vägnätet är också viktigt, men om vi ska få en mer hållbar utveckling när det gäller våra transporter måste vissa omprioriteringar göras så att mer pengar går till järnvägen och mindre till motorvägsbyggen, som det mellan till exempel Trelleborg och Vellinge som regeringen nu föreslår.
Hans Andersson
Mattias Vepsä