Barnens perspektiv är viktigast hävdar Yvonne Andersson (Corren 21/1). Gott så, men den som hävdar att barn som växer upp hos samkönade föräldrar på något sätt skulle ha sämre förutsättningar än barn till olikkönade föräldrar har bevisbördan hos sig.
Lagstiftaren bör ägna sig åt att stifta lagar som hindrar folk från att göra varandra illa eller på annat sätt ställa till problem för varandra, ingenting annat.
Hur äktenskap skulle kunna vara en angelägenhet för någon annan än de individer som gifter sig skulle jag vilja se Yvonne Andersson, eller annan kristdemokrat, förklara. Om dessa individer vill kalla det äktenskap så är det ett äktenskap och det borde inte vara någon stat eller kyrkas sak att styra över det.
Andersson påpekar för övrigt att äktenskap och partnerskap redan innebär samma juridiska rättigheter och försöker sedan hävda att det därför inte finns något "starkt skäl" att ändra lagstiftningen. Om rättigheterna är desamma i båda fallen så skulle vi inte heller behöva ändra lagstiftningen eller hur? I så fall diskuteras det över en simpel benämning. En benämning som kd vill behålla så att ingen - gud förbjude - ska råka glömma vad det är som är "normalt"?
Yvonne Anderssons avslutning tar dock priset i icke-argumentation:
"Är det verkligen någon som vill ta ansvar för konsekvenserna i att förändra det internationellt väletablerade begreppet äktenskap och lösgöra det från sitt sammanhang?" frågar hon.
Låt oss minnas några andra "internationellt väletablerade begrepp" som Sverige - tack och lov - har tagit ställning emot; dödsstraff, föräldrars rätt att slå sina barn, nekande av kvinnors rösträtt och yttrandefrihet och kyrkans makt över staten. Listan kan säkert göras längre och de flesta av oss är stolta över det.
Vad menar Andersson med: "lösgöra det ur sitt sammanhang"?
Sammanhanget är att två människor lovar varandra trohet resten av livet. Försök få in kön i det sammanhanget om du kan.
Det finns saker i världen som faktiskt är värda att bekymra sig över. Jag vill gärna se att kd ägnar sig åt dem i stället för att stå och peka om hur människor ska leva sina liv.