För en del människor är den 4 oktober kanelbullens dag. Men för tiotusentals företagare står datumet för den dag för 25 år sedan då vi genomförde en massiv manifestation som slog den första spiken i kistan till löntagarfonderna.
Vi tågade tillsammans med tusentals andra företagare för att visa vår vrede mot ett förslag som innebar att våra företag skulle socialiseras. Protesterna gav resultat.
Varför är det då så viktigt att påminna om 4 oktober-manifestationen? Det är väl ingen som föreslår att löntagarfonder ska införas igen? Nej, men löntagarfonder har en tendens att ständigt dyka upp i nya kläder. Kärnan i förslaget var ju att ersätta privat ägande med kollektivt och att begränsa företagarnas beslutsrätt över företagen. När det gäller att förhindra detta avslutade vi aldrig jobbet.
Några fakta för att belysa problemet: Värdet på det statliga företagsimperiet har fördubblats sedan 2004. Varje svensk har en ägarandel i statliga företag som är värd över 80 000 kronor. AP-fondernas värde har nästan fördubblats på fem år och var vid årsskiftet uppe i 900 miljarder kronor. Svenska folkets direktägande av aktier var när vi deltog i 4 oktober-manifestationen 30 procent av börsvärdet. Nu är motsvarande siffra nere i 13 procent.
För 25 år sedan lyckades vi sätta stopp för att Sverige skulle socialiseras med löntagarfonder. Men vi lyckades inte förhindra en fortsatt statlig maktkoncentration.
Vart ska alla ungdomar som drömmer om att starta företag vända sig för att få kapital? Bankerna är mer intresserade av bostadsutlåning än av nyföretagande. Vi familjeföretagare är för få för att våra satsningar på nya företagsidéer ska räcka. Ska ungdomarna knacka på dörren till en av de statliga AP-fonderna och be om kapital?
För oss företagare var löntagarfonder ett tydligt hot. Vi kunde räkna ut hur lång tid det skulle ta innan just vårt företag skulle ha socialiserats. Men vi missade det hot som utgjordes av ett alltmer expansivt statligt företagande, svällande AP-fonder samt institutionernas och utlandets maktövertagande på börsen.
Det är hög tid att vi åter sluter oss samman och protesterar mot den utveckling som hotar våra företag. Det är viktigt för Sverige, för utan ett vitalt nyföretagande och familjeföretagande kommer näringslivet att vissna ner. Men framförallt är det viktigt för oss, för våra barn, för våra medarbetare och våra kunder att vi slår vakt om familjeföretaget som försörjningsmöjlighet och livsstil.
Bengt-Åke Bengtsson
Kicki Torstensson