Corren bedriver kampanj mot utbildningsvetenskap. Marika Formgren använder oss som avskräckande exempel (Corren 23/9). Hon tillskriver oss uppfattningar som vi inte har.
Vi kritiserar utbildningsministerns oförmåga att acceptera internationella resultat som svensk skola uppnått. Han bedriver politik på orealistisk grund.
Vi föreslår att skolsystemet ändras så att elever får djupa ämneskunskaper att använda i framtiden. Vårt förslag har solid grund i utredningen "Att lära för hållbar utveckling". Hösten 2004 inledde den FN:s decennium på samma tema. Nya ämnesmål behöver anges så att föräldrar och elever begriper dem. Pedagogisk ämneskunskap visar att ungas lust att lära ökar när så är fallet.
Pedagogisk forskning bedrivs direkt i skolor. En av oss har sedan fyrtio år undersökt hur arbetet mellan lärare och elever går till. Samma skolor har följts över tid för att skapa tillförlitlig kunskap. Den andre samarbetar med personal vid nästan 800 skolor där vardagens problem läggs till grund för skolornas utveckling. Corren påstår att pedagogisk forskning vandrar omkring på ideologiska moln och undviker att studera verkligheten. Det är gravt felaktigt.
Pedagogisk forskning hjälper lärare att få barn att komma åt ett av den moderna människans viktigaste verktyg - att läsa. Corren - använd det verktyget, läs dagens pedagogiska forskning. Den är verklighetsbaserad och användbar. Också för den som bedriver skolpolitik. Något som utbildningsministern nu förstått. Den 26 september avslöjade han i riksdagen att en utredare ska föreslå "hur statliga insatser kan organiseras när det gäller att sammanställa och tillgängliggöra forskningsresultat med relevans för skolans måluppfyllelse för beslutsfattare och verksamma inom förskola och skola." Även han börjar inse att det är bättre att utgå från det man vet, än det som man vill tro, när unga utvecklas.
Mats Ekholm
Hans-Åke Scherp
Corren svarar
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Mats Ekholm och Hans-Åke Scherp skriver (SvD 30/8) att "kunskapsinnehållet i skolorna behöver bytas ut" mot "mer tidsenliga och adekvata kunskaper". Eftersom de inte är tydliga och konkreta med vad som ska bytas ut mot vad, skriver jag (15/9 samt 23/9) att "man anar vad de eftersträvar" och "de menar antagligen".
Om Ekholm och Scherp hade "använt läsverktyget" skulle de alltså ha sett att jag inte tillskriver dem uppfattningar, utan försöker tolka deras luddiga formuleringar.
Inte heller nu, när de bemöter min kritik, lyckas de förtydliga hur de anser att skolan bör förändras.
Jag hävdar fortfarande att stora delar av den pedagogiska forskningen är alltför politiserad och ointresserad av klassrumsverkligheten. Den bilden förstärks av att forskare som Ekholm och Scherp inte klarar av att rakt och tydligt förklara vad de menar. Det man påstår sig veta bör man kunna formulera begripligt.
Marika Formgren