Arbetet med fjärde storstadsregionen går för sakta

Fjärde storstadsregionen borde ha gemensamt riktnummer. Det skriver Ann Krumlinde, chef region öst på Danske Bank Sverige samt Stefan Malmström och Mikael Hellman, kontorschefer på Östgöta Enskilda Bank i Linköping.

Linköping2007-06-13 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förverkligandet av Fjärde Storstadsregionen är betydelsefullt för näringslivet i regionen. Ur ett näringslivsperspektiv finns det ingen återvändo. Arbetet med Fjärde Storstadsregionen måste fortsätta, men i snabbare takt. Vi inom näringslivet måste också ställa krav på politikerna vad vi vill ha ut av samarbetet.

Målet måste vara att erbjuda omvärlden en region som är attraktiv för företagen att verka i och för människor att bo i. Inflyttningen är idag för låg i förhållande till vad vi har att erbjuda. Kommunikationerna i och till regionen måste förbättras. Effektiviseringsvinster bör tas till vara inom det allmänna för att hålla nere skatterna. Besöksnäringen bör hoppa på tåget och marknadsföra regionen gemensamt. En viktig symbolfråga är att skapa ett gemensamt riktnummer för hela regionen.

Linköpings universitet är idag också regionens lokomotiv som en av Sveriges största utbildningsinstitutioner och med en framstående forskning, som betytt många avknoppningar och bidragit till högteknologiska kluster till stöd för befintliga företag. Vi måste ytterligare tydliggöra all den kompetens som finns här och som borde locka fler företag till regionen.

Enligt en NUTEK-rapport kommer bruttoregionprodukten i Fjärde Storstadsregionen att kunna öka från 96 miljarder kronor 2003 till 140 miljarder kronor år 2020. 10 miljarder kronor av ökningen kommer som en direkt följd av om regionen ytterligare etableras som storstadsregion. Detta innebär ökad välfärd, ökad sysselsättning och fler företagsetableringar i regionen.

Vi är på väg att skapa en gemensam arbetsmarknad. Dess storlek är betydelsefull för företagen när det är brist på arbetskraft och storleken ökar mångfalden i utbudet för arbetssökande när det är brist på jobb. Men vad krävs för att vi i alla avseenden verkligen ska behandlas som en sammanhållen arbetsmarknad och vad gör politikerna för att detta ska ske?

Speciellt glädjande är att Fjärde Storstadsregionen i sin nuvarande skepnad har drivits fram i nära samverkan mellan de två städerna, dess näringsliv och universitet och att övriga regionen har hoppat på. Denna förankring som drivits fram av marknadsbolagen utgör en extra styrka. Men nu måste nya krav ställas och nya mål sättas upp.

En sammanhållen funktionell region ökar och effektiviserar marknaden. Vi som bank och finansieringsinstitut kan därför erbjuda en finansiell infrastruktur med resurser som annars bara finns i de övriga tre storstadsregionerna. Ju fler företag och människor som etablerar sig i regionen desto bättre service kan vi ge.

Kommunikationerna måste förbättras. Tågen mellan Linköping och Norrköping måste få senare avgångar och helst gå ännu mer frekvent. Direkttåg mellan Linköping och Norrköping skulle förbättra servicen till pendlarna. En del vägar i regionen behöver förbättras. Allt för att föra oss närmare tidsmässigt.

Viktigt är att bibehålla och utveckla goda internationella flygförbindelser dels till Köpenhamn och dels behövs nya internationella direktlinjer. Ostlänken mellan regionen och Stockholm måste snabbt komma till stånd. Här har vi tillsammans med andra banker erbjudit oss att bistå med finansiering för att skapa möjligheter till en nödvändig tidigareläggning av projektet till år 2010. Förhoppningen på den nya regeringen har varit att man skulle förbättra kommunikationerna där behovet är som störst. Tyvärr har ännu inget svar kommit.

Det som förvånar är att inte besöksnäringen, det vill säga hotell-, turist och konferensnäringen, har valt att haka på och delta i förverkligandet av Fjärde Storstadsregionen. De utgör en expanderande näring i Sverige som snabbt skulle kunna dra nytta av detta samarbete. Det torde i längden också vara kontraproduktivt att arbeta med olika budskap. Varför finns inte denna näring representerad bland marknadsbolagens intressenter? Och vad gör man inom kultursektorn?

En viktig symbolfråga för integrationen vore om vi kunde komma överens om ett gemensamt riktnummer. Några kommuner motsatte sig användandet av 012- numret. Varför kan vi då inte i stället satsa på Norrköpings 011-nummer? Finns det kommuner som absolut inte då vill vara med får de väl behålla sitt gamla nummer.

Verket för näringslivsutveckling NUTEK har erkänt oss som storstadsregion och har dessutom satsat medel för att bidra till en ökad gemensam planering i Linköping och Norrköping. Det bör på sikt dels spara pengar och dels bidra till att man slutar dubblera funktioner. En effektiv kommunal organisation bidrar till att hålla det kommunala skattetrycket nere, vilket är betydelsefullt när vi ska locka nya företag att etablera sig i regionen.

Idag handlar det inte längre om Fjärde Storstadsregionen eller inte. Det handlar om hur vi gemensamt ska kunna påskynda processen ytterligare. Politikerna ska veta att stödet från näringslivet finns men att vi också har krav och att det finns ett fortsatt intresse att aktivt delta i och påverka processen.

Ann Krumlinde

Stefan Malmström

Mikael Hellman

Läs mer om