Arbetskraftsbrist trots krisen

Trots alla varsel är bristen på kvalificerad arbetskraft ett av de allvarligaste hoten mot industrin i Östergötland. Det skriver JAN STÄLLBORN, ordförande i branschrådet industri och teknik (Teknikföretagen) i Östergötland.

Det saknas bland annat svetsare i Östergötland, enligt artikelförfattaren.

Det saknas bland annat svetsare i Östergötland, enligt artikelförfattaren.

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2008-12-15 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Trots kris och varsel är industrin framtiden för fjärde storstadsregionen. Ett av de stora hoten mot industrin är fortfarande bristen på kvalificerad arbetskraft. Nu måsta alla företag i hela regionen hjälpas åt för att höja kompetensen hos både anställda och arbetssökande.

Industrin är den största branschen i Östergötland. Räknar man in de företagsnära tjänsterna sysselsätter industrin över 50 000 östgötar av totalt 185 000. Värt att notera är att en industriarbetare sysselsätter tre övriga personer inom service, offentlig förvaltning et cetera.

Det vi kan se är att trots att industrin gått igenom flera kraftiga nedgångar under 1990- och 2000-talet så har bristen på kvalificerad arbetskraft bestått. Det är de mindre kvalificerade arbetena som har försvunnit eller flyttats utomlands. De kompetenser som saknas är bland annat svetsare, maskintekniker och olika maskinoperatörer, konstruktörer samt civilingenjörer inom elektronik och maskinteknik. Bristen kommer att finnas kvar när vi går ur den här krisen, om vi inte gör något redan nu.

I regionen har behovet av kvalificerade arbetare under flera år legat på runt 2 000 anställda, men bara cirka 500 per år har lämnat gymnasieskolan med rätt utbildning. Samtidigt är åldersfördelningen bland de industrianställda ofördelaktig; andelen 55-64-åringar är tre gånger så stor som de i åldrarna 16-24 år.

Det är lätt att kritisera staten och kommunerna för att inte ha satsat på rätt utbildningar. I synnerhet unga människor måste få en signal om realismen i sina drömmar och få vetskap om var jobben finns i framtiden.

Men det finns även många företag som blundar för ålderssammansättningen och som inte tänker på ersättare innan erfarna medarbetare går i pension. När den dagen kommer står företaget oförberett och tvingas konkurrera om de få utbildade som finns och i värsta fall värva från någon konkurrent. Detta kommer i längden att utarma företagen i regionen.

Kommunerna och Regionförbundet Östsam jobbar i dag förträffligt för att öka samordning och rekrytering till de yrkesförberedande gymnasieprogrammen, och har bidragit till fler eftergymnasiala KY-utbildningar.

Men det tar tid innan eleverna från dessa utbildningar kommer ut på arbetsmarknaden och under tiden hinner fler att gå i pension. Därför måste vi fylla vakanserna på annat sätt. I februari 2009 startar fyra nya och unika utbildningar på olika orter i regionen. Utbildningarna tar in redan anställda, arbetssökande och elever i komvux. Företagen, kommunerna och arbetsförmedlingarna bekostar utbildning och praktik. I slutändan väntar en anställning med det man utbildats för.

Vi kallar projektet Rädda Industrin. Med oss finns bland annat Regionförbundet Östsam (ägare av projektets långsiktiga finansiering), Siemens, BT, IF Metall, Unionen, Arbetsförmedlingen, Länsstyrelsen och kommunerna. Till hösten 2009 söker vi även statliga pengar från näringsdepartementet.

Ibland möter jag uppfattningen att det regionala samarbetat bara är något för Linköping och Norrköping och att resten står utanför. Så är det inte. En betydande del av fjärde storstadsregionens industri finns i Motala, Vadstena, Ödeshög, Finspång, Valdemarsvik och Boxholm, liksom Kisa och Åtvidaberg. Vi kommer att starta nya utbildningar, så länge behovet kvarstår, men då krävs ett fortsatt och ökat helhjärtat engagemang från alla industriföretag och kommuner i regionen.

Jan Ställborn

Läs mer om