Nu finns det terapier för allt sådant som förr hörde livet till som sjukdom, död, olyckor och mänskliga tillkortakommanden. Istället för att lita på vår inneboende styrka överlåter vi våra svårigheter till experter, skriver sjukgymnasten HARRIET LARSSON, Ljungsbro.
Utbränd, utmattad och kronisk trötthet är moderna åkommor som blivit etablerade diagnoser, med krav på terapi och sjukskrivning.
Att många arbetstagare farit illa i dagens arbetsliv med slimmade organisationer, omstruktureringar och neddragningar, därom råder inget tvivel. Men vad jag däremot tvivlar på är om alla sjukskrivna som är utmattade, utbrända och kroniskt trötta verkligen är det på riktigt.
Somliga kan lida av andra sjukdomar som kräver annan behandling än långvarig sjukskrivning som nu vunnit stort berättigande för den utbrända gruppen. Andra kan gömma sig bakom moderna etablerade diagnoser. En genväg till social acceptans från trista förhållanden hemma eller på arbetet eller, hemska tanke, från personligheten.
När jag var ung sade man att "det här klarade jag inte", "jag misslyckades" "jag orkade inte" men något sådant förekommer sällan nu för tiden, allt som händer ligger bortom mitt eget ansvar. Vi har blivit våra egna experter på undanflykter och bortförklaringar. Stackars arbetsgivare som numera är livrädda för återfall och tvingas tassa runt den före detta sjukskrivna under lång tid, ett förhållningssätt som kan orsaka nya tillkortakommanden i arbetet.
Kämpa tycks vara ute och älta inne. Att älta om sina känslor det gör vi inte längre hos våra närstående utan helst hos terapeuter som växer som svampar ur jorden med erbjudande om allsköns terapier, som ibland vilar mer på förtjänst än evidens när legitimation saknas.
På sextiotalet kämpade vi för kollektivet, men det är helt ute i dag, problemen har lagts på individnivå, individuella känslor har manövrerat ut fakta.
Nu finns det terapier för allt sådant som förr hörde livet till som sjukdom, död, olyckor och mänskliga tillkortakommanden. I stället för att kämpa och lita på vår egen inneboende styrka så atrofierar vi själsligt när vi ständigt överlåter svårigheter inklusive oss själva till experter.
Krisgrupper bildas och kallas in för livets alla skiftningar, trots att det numera finns belagt att många gör på sikt mer skada än nytta. Belagt finns också att den mest betydelsefulla faktorn för tillfrisknande är de ekonomiska kompensations- och försäkringssystemen, mindre möjlighet till kompensation ger högre grad av tillfrisknande, något som nuvarande regering vägrar att inse.
Problemet är att man inte förstår den avgörande skillnaden mellan sjukdom och sjuklighet. Sjuklighet är hur man förhåller sig till sin sjukdom och skada, vilket är av större betydelse än sjukdomen i sig.
Min erfarenhet efter många år som sjukgymnast är att det är de riktigt svårt sjuka/skadade som har haft och har det mest positiva förhållningssättet. Därför har jag under större delen av mitt yrkesliv valt att arbeta med den gruppen.
Under de sista åren har mitt uppdrag varit de polio-skadade, då har jag ofta önskat att många av dagens patienter hade varit med och lyssnat till deras berättelser om lidande, nöd och fattigdom i en annan tid.
Men också om deras kämparglöd och livsglädje. Hur en krycka var ouppnåelig för en liten, fattig förlamad pojke, som lärde sig gå hängande över hunden "Sippan" och om hur Oskar med en obrukbar, förlamad arm under många år jobbade som rallare i norr. Jag önskar att fler fått lyssna till den gamle mannen som med tårar berättade att ingen respirator fanns kvar när hans storasyster, dagen efter hans egen inläggning, kom in på epidemisjukhuset "men jag fick hålla henne i handen när hon dog", avslutade han sin berättelse från ett bort-glömt Sverige.