Michael Wigg, ordförande för Moderata studenter vid LiU, förespråkar (4/5) ett svenskt utträde ur FN. Han menar att FN:s råd för mänskliga rättigheter blivit en scen för världens diktaturer och förtryckarregimer; ett uttalande som är väldigt beskrivande av Wiggs syn på demokrati och ignorans om FN:s verkliga uppgift.
FN:s råd för mänskliga rättigheter har ett syfte: Att se till så att alla medlemsstater följer det reglemente man antog 1948 och som reviderats sedan dess - samma konvention som antogs efter andra världskriget för att förhindra att människor skulle fara illa eller bli bedömda på grund av kön, etnicitet eller religion.
Att lämna FN vore förödande för Sverige som nation. Möjligheten att påverka diktaturerna och förtryckarstaterna skulle i samma stund flyga ut genom fönstret.
Det är naturligtvis sant att ett fåtal av FN:s 192 medlemsländer kan klassas som diktaturer och en del som förtryckarstater, men så länge vi åtminstone sitter i samma samfund kan vi påverka deras sätt att styra sina länder. Dessutom äger FN rättigheten att genom sina medlemsländer utföra sanktioner och ställa krav på dem som man anser bryter mot de mänskliga rättigheterna.
I ett scenario där Sverige inte skulle vara med i FN skulle vi endast kunna använda oss av tyst diplomati, vilket inte resulterar i mycket alls. Fallet Dawit Isaak är ett lysande exempel.
Det finns en aspekt i Wiggs ställningstagande som är oerhört oroande - demokratiaspekten. Det kommer alltid finnas nationer som använder sig av inhumana metoder, men demokratin är inte uppbyggd på att man endast kan delta om man uppfyller krav. Demokratins fundament ligger i att alla ska kunna delta och få sin röst hörd.
Om vi skulle följa Wiggs syn på människor skulle endast ett fåtal ha den möjligheten. Demokratin måste användas fullt ut eller inte alls. Michael Wigg tycks förorda de senare alternativet
Toni Lappalanen