I sitt debattinlägg den 24 juni tillgriper Anna-Lena Sörenson samma metodik som i sina otaliga anföranden i landstingfullmäktige. En populistisk kaskad av i och för sig positiva ord och värderingar i ett praktiskt taget innehållslöst resonemang.
Den rättvisa, öppenhet och demokrati som hon nu så varmt förespråkar lyste många gånger med sin frånvaro under den föregående mandatperioden - det var därför som Sörenson och hennes partikamrater röstades bort från landstingets ledning.
Arbetssättet för systematisk uppföljning och prioritering för att kunna fördela resurser är redan på plats. I fortlöpande dialog mellan politiker, tjänstemän och vårdens chefer samt personalföreträdare analyseras årligen behoven. Baserade på denna analys görs de övergripande prioriteringarna som vi politiker har ansvaret för. Landstingets majoritetsledning svarar för att öppenheten och demokratin i allra högsta grad tillgodoses. Målen formuleras i prioriterade uppdrag som accepteras som åtaganden av vårdenheterna och ett avtal sluts. Inom ramen för det ingångna avtalet gör sedan den medicinskt kunniga personalen de detaljerade avvägningar som krävs.
Underskotten i verksamheten föregående och innevarande år visar att flera enheter inte kunnat hålla ingångna avtal. Bland annat har mer personal anställts än vad som budgeterats. Självklart är dessa överskridanden ett bevis på allvarliga brister vartill orsaker och ansvar nu klarläggs och åtgärdas. Men problemen löses inte av att politiker går in och detaljstyr hur vården genomförs. Inte heller av att, som Sörenson förespråkar, dela ut pengar som är reserverade till personalens pensioner.
Kortsiktigt har anställningsstopp för att komma ner i överenskomna personalramar blivit en nödvändig åtgärd. I det långsiktiga arbetet måste förtroendet mellan politiker och vårdens personal, som undergrävts av socialdemokraternas tidigare politik, återställas och balans mellan prioriteringar och resurser åstadkommas så att ingångna avtal kan hållas.
Det är genom sådan öppen och demokratisk ledning med hög grad av personalinflytande som en god sjukvård för alla kan utvecklas.
Med detta sagt hoppas jag på en fortsatt debatt där prioriteringsresonemanget förs på rätt nivå och avsevärt mer realistiskt och konkret.
Torolf Nilzén