Alla i Sverige har lika rätt till sjukvård. Och en god sjukvård grundar sig på vetenskap. Ideologi och tyckande hör därför inte hemma i vården. Men därmed inte sagt att den är helt befriad från sådant.
Mödravården är ett exempel. Det finns barnmorskor som sätter sina egna värderingar framför vetenskapen och råder ammande kvinnor att helt avstå från alkohol - trots att de inte utsätter barnen för några risker om de dricker 1-2 glas vin 1-2 gånger i veckan.
Läkemedelsassisterad behandling (LAB) av narkomaner är ett annat exempel. Trots att behandlingsformen har funnits i Sverige i över 40 år och visat sig vara effektiv är skepsisen utbredd och myterna många.
Ulleråkers sjukhus var först med metadonbehandling av opiatmissbrukare i Sverige. Forskning visar att mellan 70 och 80 procent av patienterna har återgått till ett normalt liv. Av dessa har tre fjärdedelar lyckats sluta med metadonet utan att återfalla i missbruk. Men för den fjärdedel som inte klarade sig utan metadon har allt det som byggdes upp under behandlingen raserats: Hälsa, relationer och ekonomi.
Prognosen för LAB-patienter är god. Men avbrott i behandlingen är förenat med stora risker. Av det skälet, och för att det tar tid att förändra narkomaners beteende, blir behandling med metadon och Subutex (som är vanligare än metadon i dag) oftast långvarig.
Ändå beslöt Socialstyrelsen redan 1990 att LAB skulle tidsbegränsas. Det skapade, enligt en del verksamma inom narkomanvården, en kultur där hot om att inte få behandling, hot om avstängning och nolltolerans mot återfall bröt ned patienternas motivation och vilja att förändra och minskade delaktigheten och välmåendet.
Trots att reglerna ändrades 2004 lever den här kulturen delvis kvar. På flera håll i landet gäller fortfarande en tidsbegränsning på två år och nolltolerans mot återfall.
Det säger en del som synen på narkomaner, att de inte betraktas som de individer de är. Det säger också en del om att ideologi och tyckande går före vetenskap inom delar av narkomanvården. Konsekvensen blir att opiatmissbrukare inte får den sjukvård de har rätt till. Och att diskussionen om narkomanvården handlar om fel saker.
Ett av argumenten mot liberalare regler är läckage, att metadon och Subutex säljs vidare illegalt på gatan. Ett annat är att man "bara byter en drog mot en annan".
Läckage är ett problem. Men lösningen är inte att begränsa förskrivningen av eller behandlingstiden med metadon och Subutex. Tvärt om riskerar då problemet att bli ännu större. Och jämförelsen mellan metadon och Subutex och opiater som heroin och morfin är helt irrelevant. Ett vanligt liv med jobb och familj kan inte jämföras med en vardag dominerad av droger, kriminalitet och prostitution. En vardag där man löper 20 gånger större risk att dö än resten av befolkningen.
För att diskussionen ska handla om rätt saker krävs att även tunga missbrukare börjar ses som individer och att vården grundar sig på vetenskap - inte på ideologier och tyckande.