I Correns ledare den 28 november angriper Niclas Ericsson mig och professor Ingemar Nordin för vår uppfattning angående den så kallade AGW-hypotesen, om en antropogen växthuseffekt. Ericsson frågar slutligen: "Vad driver dessa medelålders män? Jag kan inte bli fri från känslan att det rör sig om en oförmåga att ompröva den egna världsbilden."
Om vi börjar med sakfrågan. Man behöver inte vara verksam inom den lilla och ganska outvecklade klimatvetenskapen, för att kunna konstatera att det inte finns något bevis för AGW-hypotesen som hela klimatalarmismen vilar på. Den som har en naturvetenskaplig forskarutbildning kan lätt konstatera att bevisen saknas. Det är snarast så att de flesta fristående forskningsarbeten på området som publicerats på senare år motbevisar hypotesen. Faktiskt uppmätta data stämmer helt enkelt inte med de prognoser som bygger på hypotesen.
Problemet med hela klimatalarmismen är främst politiskt. Av olika makropolitiska skäl har hela det politiska etablissemanget och deras byråkrati svalt hypotesens påståenden. Redan denna politiska konsensus är alarmerande och blir det än mer när man konstaterar att större delen av den tredje statsmakten, som har till uppgift att kritiskt granska makten, även okritiskt slutit upp. Inom den vetenskapliga världen är åsikterna däremot delade och de som betvivlar AGW-hypotesen blir snabbt allt fler.
Den konsensus som råder mellan politiken, byråkratin och media leder till att den unga forskare som vädrar sina tvivel riskerar att få sina forskningsanslag indragna eller minskade. Av det skälet är det få aktiva forskare som vill komma ut med sina åsikter, de vädrar de bara i privata sammanhang. Man biter ju inte den hand som föder en. Där har ni förklaringen till att det främst är pensionerade forskare som tagit till orda i den offentliga debatten. Att vi är män beror på att i vår generation så var nästan alla forskare män. Ledarens argumentation på den här punkten är diskriminerande.
Beträffande tidningens sista insinuation, så har jag faktiskt gjort mycket stora förändringar i min livsstil för att minska min förbrukning av fossil energi. Det har jag gjort av miljöskäl och inte därför att jag tror att det påverkar klimatet.
Lars Bern