Det är angeläget att den svenska högskolan internationaliseras.Därom är alla, såväl studenter som lärosäten, beslutsfattare somnäringsliv, ense.
Utländska studenter är en viktig kompetensresurs för näringslivet,de utgör ett värdefullt bidrag till internationellanäringslivskontakter och en utrikespolitisk tillgång. För utbildningenär utländska studenter en kvalitetsfaktor som stärker mångfalden ochökar förståelsen för andra. Det är därför inte bara viktigt attbibehålla, utan snarare att öka antalet internationella studenter i densvenska högskolan.
I veckan presenterades Studieavgiftsutredningens betänkande.Utredningen har haft i uppdrag att föreslå en ordning som innebär atthögskolor och universitet ska ta ut studieavgifter av studenter frånländer utanför EES.
När nu utredningen presenterat sina förslag finns dock skäl attundra om inte de förväntade positiva effekterna av att införa avgifterär överskattade. Kan det dessutom finnas fog för att omvärdera beslutetatt införa studieavgifter i Sverige?
Den avgiftsfrihet som idag råder är en av Sveriges viktigaste konkurrensfördelar när det gäller att locka utländska studenter.
Med anledning av detta konstaterar utredningen att ett införande avavgifter i sig inte leder till en ökning av antalet studenter frånandra länder -- snarare tvärtom. Antalet studenter från länder utanförEES-området kommer istället att minska, inte minst eftersom svenskastudieavgifter kommer att ligga bland Europas högsta.
Avgiftsreformen i sig kommer alltså direkt att motverka sitt syfte.För att undvika en minskning av antalet utomeuropeiska studenter pekarutredningen på en rad nödvändiga åtgärder.
Svenska Institutet föreslås redan 2007 få ökade resurser för attstärka den svenska högskolans internationella marknadsföring. Destatsanslag som Svenska Institutet tilldelas för att dela ut stipendiertill utländska studenter måste förstärkas för att täckastudieavgifterna.
Därtill följer ett antal åtgärder på både central och lokal nivå:tillgången till studentbostäder måste säkras; system för antagningmåste utvecklas och administrativa system för självaavgiftsinhämtningen måste skapas.
Dessa investeringar -- eller snarare kompenserande åtgärder -- ärnaturligtvis dyra och kan, när det gäller att locka utländska studentertill Sverige, knappast mäta sig med attraktionskraften i en fortsattavgiftsfri utbildning. Investeringarna kan heller inte finansierasgenom avgifterna, eftersom dessa enbart ska täcka utgifter för självautbildningen -- varken mer eller mindre.
Andelen studenter som läsåret 2003/2004 var aktuella för avgifterutgjorde 0,5 procent av den totala svenska studentpopulationen. Ettinförande av utbildningsavgifter talar för en minskning.
Men även om gruppen med hjälp av marknadsföring och bättrestipendievillkor skulle öka kommer den avgiftsfinansierade utbildningeni relation till den statligt finansierade att utgöra en mycket litendel. Alltsammans borgar för frågor om en avgiftsreform verkligen ärvärd besväret eller om den inte kostar mer än den smakar?
Att få fler utländska studenter att välja den svenska högskolan ären svår men viktig uppgift. Studieavgiftsutredningen har klargjort attförslaget om att införa studieavgifter i Sverige istället kan komma attmotverka denna lovvärda ambition.
Dessutom är administrativa investeringar nödvändiga, investeringarsom kanske inte ens på lång sikt kommer att betala sig. I ljuset avutredningens förslag kan det vara befogat att ompröva beslutet omstudieavgifter.
Framgång när det gäller att locka utländska studenter bygger snararepå internationellt erkänd kvalitet och goda studievillkor. Svårare ärdet inte.