Trots tunga remissinstanser som Rikspolisstyrelsen, säkerhetspolisen, justitiedepartementet och lagrådet, där regeringen får kraftig kritik för sin ambition att avlyssna svenska folket, anser våra borgerliga riksdagsledamöter att kritiken är överdriven och att de fått garantier för en rättssäker operativ hantering av den anpassade försvarsunderrättelseverksamheten.
Det trots att det är känt att tekniken inte medger någon avgränsning för nationell trafik som, av tekniska skäl eller tänkbar stämpling, styrs till utländsk utrustning. Det trots att den här varianten av generell övervakning lätt kringgås av den som finner en anledning att göra det.
Våra lagstiftare fattar därför sina beslut om att anta lagen på felaktiga grunder. Av oförstånd i ämbetet eller fullt medvetet spelar ingen roll. Det är nästan lika illa i båda fallen.
Det har länge funnits en global trend, även genom traditionellt sett bättre demokratiskt skickade politiska system, där en liten maktelit styr och ställer som den behagar. Inte minst Sverige har, med ett tydligt visat förakt för både våra svenska grundlagar och internationellt ratificerade mänskliga rättigheter, hakat på trenden. Den så kallade kontrollmakten, att riksdagen kontrollerar regeringen, har ingen praktisk betydelse när riksdagsledamöterna pressas att rösta mot sin egen övertygelse efter partilinjen där regeringschefen med illa dold urskiljning insinuerar och indikerar snart varje politiskt beslut som en kabinettsfråga.
Vårt parlamentariska system, där det så kallade folkstyret har fått legitimera elitens maktfullkomlighet och upprätthållandet av en falsk demokrati, ansätts nu från två håll. Horisontellt genom frågor om personval och direktdemokrati, vertikalt genom att politiker, tjänstemän och väljare utnyttjas som nyttiga idioter och röstboskap för högre syften. Den horisontella grunden är berättigad ur medborgerlig synvinkel, medan det vertikala angreppet på folkviljan på saklig grund kan sägas vara övergrepp mot såväl den egna befolkningen som deras folkvalda.
Det ena förutsätter naturligtvis det andra. Genom att medvetet åsidosätta samlad kunskap, historiskt förankrad i samhällets moral och lagar, utan att ta ansvar för varken nytta eller konsekvens - skapas ett förakt för både våra lagstiftares moral och våra lagar som i sin tur undergräver legitimiteten för den demokratiska värdegrund som hela vårt samhälle vilar på.
Tomas Hägg