Efter en rättegång som delvis har framstått som farsartad har Iraks förre diktator Saddam Hussein fått sin dom. Han ska avrättas genom hängning. Att en av den moderna historiens värsta diktatorer får sona sina brott är bra. Att straffet är döden är däremot olyckligt av flera skäl.
När Saddam greps fanns förhoppningar om stabilisering och fortsatt demokratisering i Irak. Förhoppningarna har kommit på skam. Efter flera års krig råder fortfarande ovisshet om läget i landet. Knappt en dag går utan nya rapporter om våldsamheter och dödsskjutningar. Ingen vet hur utvecklingen blir på längre sikt.
Listan på de förbrytelser som Saddam gjort sig skyldig till är omfattande. Folkmordet mot de irakiska kurderna, användandet av kemiska vapen mot iranska trupper och kurdisk civilbefolkning och massdödandet efter upproren 1991 i norra och södra Irak är bara några av de grova brott som ligger honom till last.
Inför rättegången fanns flera frågetecken. Kunniga jurister från bland annat Sverige har bistått med utbildning av personal i den domstol som har hanterat Saddams fall. Även dessa jurister talar om brister.
Vi som tror på människovärdet kräver ett absolut avståndstagande från dödsstraffet. Dödsstraffet är inhumant, ologiskt, ineffektivt och strider mot internationella överenskommelser. Att döda Saddam gör inte den forne diktatorns fruktansvärda dåd ogjorda. Inte heller löser det de problem som plågar dagens Irak. Det vore synnerligen olyckligt om Irak skulle påbörja sin bana som demokrati med att verkställa ett dödsstraff för Saddam.
Det är oroande att principlösheten breder ut sig, både i relationerna mellan världens länder och i debatten om dödsstraffet. Somliga säger sig nu vara emot dödsstraffet som princip, men accepterar ändå att Saddam ska avrättas. Det håller inte. Den som är emot dödande kan inte förespråka att någon avrättas - inte ens när det handlar om en mördare.
Fokuseringen på rättegången mot Saddam bör utnyttjas för att driva global opinion mot dödsstraffet. Det är bra att Sveriges utrikesminister Carl Bildt tar avstånd från dödsdomen. Bildt bör nu ta upp frågan i både EU-kretsen och i FN-sammanhang. Det är oacceptabelt att ett antal länder, däribland den enda kvarvarande supermakten USA, tillämpar dödsstraffet. I detta avseende skiljer man sig inte från de diktaturer, till exempel Kina, Nordkorea och Iran, som man ofta kritiserar.
Såväl EU som FN bygger på tanken om människovärdet och rättsstaten. I FN råder delade meningar om dödsstraffet. Eftersom Kina och USA bokstavligen talat straffat ut sig i frågan måste nu EU tydligare verka för en human rättsskipning i Irak såväl som i andra länder.
Ökad stabilitet och demokrati i Irak är en viktig pusselbit i arbetet för bättre relationer mellan arabvärlden och västvärlden. Att verkställa dödsdomen mot Saddam riskerar att utlösa nytt våld och få miljoner unga araber att vända sitt missnöje med fattigdom och vanstyre till hat mot väst. Det är ingen betjänt av.
Aleksander Gabelic