Det är avreglering, små världslager, torka, översvämningar och höjd global levnadsstandard som fått priset för livsmedelsråvaran att skjuta i höjden. Goda priser är en förutsättning för att världshushållet ska fungera. Mediebilden är ofta starkt förenklad varför frågans komplexitet bör belysas.
Det finns flera viktiga skäl till att råvarupriset stigit. Låt oss dock slå fast att livsmedelspriserna inte följt inflationen. Dagens högre priser är bara en inflationsuppräkning om man använder 1985 som basår. Matpriserna har alltså inte ökat realt sett.
Alltsedan slutet på 80-talet har inte bara Europa, utan hela västvärlden, om än i väldigt olika takt, börjat avreglera den jordbrukspolitik vars syfte var att avhjälpa matbristen efter andra världskriget. Överskottsproduktionen som följde fick många politiker att vilja avreglera. Men man glömde under tiden bort att jordbrukspolitiken skyddar konsumenten mot höga matpriser vid en bristsituation, speciellt i Sverige och Europa. Brist på mat var då inte ett troligt scenario.
Världens spannmålslager räcker i dag bara för omkring 50 dagars konsumtion. 2006 och 2007 minskade skörden i världen på grund av torka och översvämning i viktiga exportländer.
Den kanske viktigaste orsaken till de stigande matpriserna är dock kraftig tillväxt och förändrat konsumtionsmönster i flera stora utvecklingsländer, framförallt Kina och Indien. När människorna där får bättre livsvillkor vill de leva mera som vi i väst, vilket gör att de bland annat äter mer kött- och mjölkprodukter.
"Höjda matpriser drabbar fattiga i tredje världen" är tidens nya mantra. För de fattiga som bor på landsbygden, varav de flesta försörjer sig på lantbruk, ger höjda priser en bättre möjlighet att höja sig ur fattigdomen. Det är inte matpriserna som ska sänkas utan matproduktionen som ska stimuleras. Frågan blir ännu mera komplex av att klimatförändringar och ökenutbredning gör att alltmer av den odlingsbara marken minskar i många redan fattiga länder.
Efterfrågan på bioenergi anges ofta som orsak till senaste årets prisstegring. Sanningen är att endast 2 procent av Europas spannmålsproduktion används till energiändamål. En andel som självklart inte ensam kan få världsmarknadspriset att stiga.
Det är alltså världens politiker som - i all välmening - genom att avreglera jordbruket i kombination med ovan nämnda orsaker lagt grunden till "skenande" livsmedelspriser. För oss i LRF känns det spännande och roligt att verka i en bransch som står högt upp på agendan när världens ledare samlas. Vi hoppas att situationen leder till att världens politiker reflekterar över hur vi långsiktigt ska utforma livsmedelspolitiken med målet att världens bönder ska få rimlig ersättning för sitt jobb och världens konsumenter få rimliga matpriser. Försiktighet snarare än snabba kast borde gälla just nu.
Anders Johansson
Peter Borring