Förra veckan gick remisstiden ut för Äktenskaps- och partnerskapsutredningen. Ett 70-tal remissvar har lämnats in av instanser som ägnat stor del av sin tid för att grubbla på frågan om det är rimligt att ändra äktenskapet - från att vara en samlevnadsform mellan man och kvinna till att också omfatta par av samma kön.
Redan inom en vecka avser oppositionen väcka utskottsinitiativ i frågan. I morgon ska civilutskottet ta ställning till ett sådant initiativ från socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet. Ett liknande initiativ lämnades in i höstats, men det avvisades i avvaktan på remissvaren. Tror oppositionen att ett 70-tal remissvar kan sammanställas på mindre än en vecka?
Det är odemokratiskt och oetiskt att inhämta remissvar och sedan inte beakta dem. Frågan hastar inte så jag förutsätter att ingen ledamot från regeringspartierna stödjer ett sådant initiativ, utan ger regeringen chans att bereda frågan i vanlig ordning.
Kristdemokraterna är det enda riksdagspartiet som anser att äktenskapet ska bevaras som samlevnadsform för man och kvinna och att partnerskap ska gälla för par av samma kön. Det har vi fastställt i vårt principprogram och det gick vi till val på. Och med tanke på att äktenskapet och partnerskapet har samma juridiska rättigheter finns det inte något starkt skäl att göra någon förändring av lagstiftningen. Tvärt om har jag under utredningens gång funnit skäl att behålla nuvarande ordning.
Utredaren har inte klarlagt om svenska folket vill ha en förändring i frågan om äktenskapsbalken. En politisk majoritet säger inget om vad som finns i folkdjupet.
Sverige har ratificerat FN:s barnkonvention, som innebär att barn så långt som möjligt ska ha vetskap och vårdas av sina biologiska föräldrar. Äktenskapet ska säkra denna "familjemiljö", som svarar mot barnens rättigheter och föräldrarnas ansvar. Detta barnperspektiv tas inte upp i utredningen, i stället tar den sin utgångspunkt i vuxenperspektivet.
Intressant är att Frankrike gör motsvarande utredning men tar just barnperspektivet och familjen som utgångspunkt. Utredningen slutar i förslaget att avvisa könsneutrala äktenskap. Den utredningen utgår jag från att regeringen särskilt beaktar i den fortsatta beredningen.
Vi har ett ansvar för framtiden. Lagen har en normerande funktion och därför bör tungt vägande skäl som barnperspektiv, mångkulturalitet och religionsfrihet vara aspekter som beaktas. I alla kulturer och traditioner har äktenskapet varit ett begrepp för samlevnadsformen mellan man och kvinna.
Är det verkligen någon som vill ta ansvar för konsekvenserna i att förändra det internationellt väletablerade begreppet äktenskap och lösgöra det från sitt sammanhang?
Yvonne Andersson