Jens Holm och Eva-Britt Svensson skriver (13/2) att Sverige bör begära undantag från Lissabonfördraget för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Men i själva verket har Sverige mycket att tjäna på en friare arbetsmarknad där fackföreningarnas möjlighet att angripa företagen begränsas.
Svenska fackföreningar har en väldigt privilegierad ställning i lagstiftningen. Hotet om blockad gör att nästan alla företag tvingas skriva under kollektivavtal. Lagen gör gällande att även de arbetare som vill stå utanför fackets förhandling inkluderas i kollektivavtalet. Till sist har fackföreningarna möjligheten att undanta medarbetare från "sist in först ut" -principen, vilket gör att de som inte är medlemmar i facket därmed känner att deras anställning hotas.
I dag använder facket den makt som lagstiftningen ger dem för att angripa småföretag. Det uppmärksammade fallet med salladsbaren Wild'n Fresh i Göteborg var inget undantag - utan snarare regel. De allra flesta småföretagare vågar inte kämpa emot utan går med på fackets krav. När företag över hela Sverige tvingas skriva under kollektivavtal fungerar dessa avtal mer som lagstiftning hellre än frivilliga avtal.
Resultatet blir en rigid arbetsmarknad. Utifrån bland annat forskning från nobelpristagaren James Heckman vet vi att reglerade arbetsmarknader leder till högre arbetslöshet, lägre sysselsättningsgrad och sämre situation för marginaliserade grupper som ungdomar och invandrare.
Vi behöver rimligare lagstiftning där fackföreningarna exempelvis inte kan angripa företag där medarbetarna inte ens vill ha kollektivavtal - eller där de arbetar under utländskt kollektivavtal. Fackföreningarna har länge varit Sveriges mäktigaste intresseorganisationer. Det är dags att sätta allmänintresset före fackföreningarnas maktsituation.
Nima Sanandaji