Några optimistiska debattörer önskar sig i en debattartikel (Corren 17/7) ett försäljningsförbud för fossilbilar från 2015.
Denna idé baserar sig på en mycket optimistisk bedömning av de problem med fordonsbränslet som vi står inför. Biomassa finns inte tillgänglig i tillräcklig mängd för vår fordonsflotta, tillväxten i skog och mark räcker helt enkelt inte till.
Batteritekniken är inte tillräckligt bra för att klara ens hybridbilars behov, långt mindre rena elbilar. Om inte batteritekniken finns i labben i dag kommer den inte att finnas i våra bilhallar 2015, det är en självklarhet.
Svensk fordonsindustri må en gång ha varit föregångare men i den mån den ens finns i dag ska vi inte tro att den har i närheten av de muskler som krävs för att utveckla radikalt nya drivsystem på bred front, och att göra det till 2015 är omöjligt ens för de största.
Lagstiftningen om etanolpumpar på alla mackar och subventioneringen av etanolbilar uppfattar skribenterna som en succé men vad är egentligen fördelen när vi importerar mer etanol än de subventionerade bilarna konsumerar och många mackar på landsbygden läggs ner så att folk kör längre till närmsta mack.
Andreas Carlgren kämpade länge mot miljöbilssubventionerna men tvingades till slut att införa dem på grund av ett enormt tryck från massmedierna. I dag finns det förutom artikelförfattarna ganska brett konsensus om att subventionerna var ett misstag.
Uppenbarligen är tanken med den föreslagna lagen att skapa incitament för biltillverkarna att utveckla bättre fordonsteknik. Men Sverige är en mycket marginell marknad för dessa, och incitamenten är redan mycket stora.
Fördelarna med den föreslagna lagen är alltså mycket begränsade, men nackdelarna är stora: Sverige blir sittande med den sämsta fordonsflottan. För visst kommer det att gå att köpa elbilar 2015, men de kommer knappast att vara särskilt användbara. Biogas och etanol kan aldrig få mer än marginell betydelse.
Bengt Gustafsson