Ett av inslagen i den ekonomiska politik som de rödgröna partierna lagt fram är en femtioöring i bensinskattehöjning.
Principen med skatt på drivmedel är riktig. Men det är lätt att konstatera att Sveriges bilister redan idag är rejält överbeskattade. Totalt betalar de fyra gånger så mycket i olika fordonsrelaterade skatter som går tillbaka i form av vägunderhåll. Det mesta som tas in i skatt från bilisterna stoppas alltså undan på annat håll i statens budget. Att räkna in miljöeffekterna förändrar inte kalkylen nämnvärt.
Enligt Bengt Kriström, professor i naturresursekonomi, motsvarar miljökostnaden i glesbygd ungefär 18 öre per liter bensin. Den motiverar således inte mer än en bråkdel av dagens bensinskatt. Trafiken, som står för en relativt liten del av den totala mängden koldioxid, beskattas också betydligt hårdare än andra utsläppskällor. Skatten på drivmedel står idag för ungefär två tredjedelar av priset.
För statskassan är det emellertid alltid en bra affär att höja skatten på drivmedel. På de flesta håll i Sverige finns det nämligen inte något alternativ till bilen. Finansdepartementet räknar i sina budgetkalkyler heller inte med några större skatteffekter på konsumtionsbeteendet.
Vid höjningar av bensinskatten så minskar inte bilkörningen med mer än någon promille. Ingen miljöförbättring värd att nämna kommer ut av det. Den enda märkbara effekten är mer pengar till staten och mindre till vanligt folk. Som tvingas bita ihop och dra in på annat när det blir dyrare att köra. För en tvåbarnsfamilj som kör 3 000 mil om året går i princip hela barnbidraget direkt tillbaka till staten som skatt på bensinen!
TORSTEN SVENONIUS
SKATTEBETALARNAS FÖRENING