Efter en debattartikel i Dagens Nyheter den 1 juni - angående könsneutral äktenskapslagstiftning - av mig och kolleger från m, c och kd har reaktionerna varit lika många som osakliga. Correns ledare hör till en av dem, varför jag har anledning att tydliggöra vad jag menar.
Jag ville framför allt peka på det faktum att den svenska utredningen om könsneutrala äktenskap helt missar att ta upp andra länders argumentation som avvisat en sådan lagstiftning. Inte heller tycks massmedia visa intresse för att lyfta fram denna argumentation. Få länder har infört en könsneutral lagstiftning, intressant är att notera varför de flesta sagt nej. Frankrike är ett exempel. I direktivet till den svenska utredningen angavs att "[u]tredaren skall göra en grundlig analys av frågan och redovisa samtliga skäl som talar för och emot [en könsneutral lagstiftning]." (dir.nr. 2005:06) Det hade alltså varit tillbörligt att redovisa de slutsatser man kommit fram till i till exempel den franska utredningen för att få en så fullständig bild som möjligt. Frankrike har föredömligt nog tagit ett brett grepp om frågan och belyst alla delar av familjerätten, istället för att som i Sverige försöka hålla frågan om familjebildning och äktenskap åtskilda.
Vidare menar jag att eftersom äktenskap betecknar en samlevnadsform mellan man och kvinna och vi samtidigt har ett väl fungerande begrepp för samlevnaden mellan samkönade par; registrerat partnerskap, saknas skäl att ändra på nuvarande ordning. Det finns ingen värderingsaspekt på detta, det vill säga det handlar inte om att man bedömer människor olika. Det handlar istället om att de begrepp vi har i dag för de båda juridiska samlevnadsformerna är väl definierade och avgränsade på ett sätt som ingen torde lida av. Att partnerskap bara kan ingås mellan ett par av samma kön utesluter att en man och en kvinna kan ingå partnerskap och vice versa. Men av det följer inte att parens juridiska rättigheter skiljer sig åt. Saken hade varit annorlunda om så hade varit fallet. I sammanhanget är det värt att nämna att varken Europadomstolen eller EG-domstolen har funnit att det skulle vara diskriminerande att inte samkönade par kan ingå äktenskap.
Den franska utredningen har föreslagit att äktenskapet ska bestå i sin nuvarande form och att partnerskapet skall utgöra formen för samkönade förhållanden.
Sammanfattningsvis menar vi att debatten måste breddas till att innehålla flera argument, och att vi ska följa den franska utredningens slutsatser. Vi menar vidare att vi inte i onödan bör ändra på sådan lagstiftning som väl fyller sitt syfte.
YVONNE ANDERSSON