I en debattartikel 27/4 framställer Gudrun Schyman en rad anledningar till varför vi ska rösta på hennes parti, Feministiskt initiativ. Bland dessa räknar hon upp ett fortsatt försvar för det hon kallar aborträttigheter.
Vad hon inte vill förklara i sitt debattinlägg är hur det är feministiskt att abortera kvinnliga foster, tiotusentals enbart i Sverige på årlig basis. Eller hur det är feministiskt att tvinga på unga tonårstjejer en förvriden och översexualiserad självbild, som är frukten av frigörelsen på 60- och 70-talen, då preventivmedel pumpades ut för att alla skulle kunna ha fritt sex. En omskrivning för sex utan ansvar eller sex som likvärdigt med att skaka hand, vilket också torde till en del förklara explosionen av sexklubbar, pornografi och prostitution i samhället.
Nuförtiden förväntas inte längre mannen ta sitt ansvar för sina sexuella handlingar, utan han erbjuds i stället den enkla lösningen i form av abort som inte bara dödar ett oskyldigt barn - kanske enbart av anledningen att det är en kvinna för att ta ett aktuellt exempel - utan också permanent skadar den kvinna som utför aborten såväl psykiskt som fysiskt. Och för den delen mannen, när han inser vad det är han har orsakat.
Först när människan återigen har lagstadgad rättighet att leva, först när kvinnor inte längre utelämnas åt sexuell exploatering utan i stället äras och älskas för sin unika plats i världen, först när män återigen vågar och uppmuntras att ta ansvar för sina handlingar genom äktenskaplig trohet och kärlek, först då kan vi tala om någon form av jämställdhet och rättvisa.
Men alla sådana uttalanden betraktas av Gudrun Schyman som religiös fundamentalism - så bevare oss alla för det så kallade feministiska initiativet.
David Larsson