Sverige tillhör de mest hårdföra kritikerna mot Rysslands agerande i Georgien och det ryska erkännandet av utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien.
Utrikesminister Carl Bildt har till och med jämfört Rysslands angrepp mot Georgien i somras med Nazitysklands annektering av Sudetområdena i dåvarande Tjeckoslovakien. Och det har inte bara väckt ont blod hos den ryske Sverigeambassadören - utan också bland en del svenska debattörer, som tycker att Carl Bildt har gått för långt.
Men oavsett vad man tycker om parallellen till Nazityskland är något annat än en tydlig svensk markering mot Ryssland otänkbart.
Angreppet mot Georgien var en styrkedemonstration helt i linje med de stormaktsambitioner som växt sig allt starkare i Ryssland under Vladimir Putin. Georgien är strategiskt viktigt för Ryssland och ett syfte med kriget i somras var att visa USA med allierade att Ryssland har både viljan och förmågan att sätta stopp för Natos expansion i Östeuropa. Ett annat syfte med kriget var att visa andra före detta Sovjetrepubliker som försöker dra sig ur den ryska maktsfären att Ryssland inte heller drar sig för att använda sin vilja och förmåga till att "skydda" de miljontals ryssar som lever i de här länderna.
Ännu en styrkedemonstration kom när Ryssland valde att inte följa det som stod i den fredsplan som Ryssland och Georgien hade undertecknat på USA: s initiativ. Ryssland drog inte tillbaka sina trupper som avtalat. I stället intog man nya positioner i Georgien.
Omvärldens fördömanden var då ett faktum sedan en tid tillbaka. Ryssland kritiserades både för angreppet mot Georgien och för att inte följa fredsplanen. Spekulationerna om ett nytt kallt krig hade också dragit igång och omvärlden varnade Ryssland för att fortsätta med sin konfrontationspolitik. Men Ryssland struntade i varningarna och erkände i stället Abchazien och Sydossetien.
Erkännandet ändrar inget i sak eftersom både Sydossetien och Abchazien i praktiken har varit självstyrande sedan början av 1990-talet. Men det har ändå skapat svallvågor över hela världen eftersom Ryssland trots alla fördömanden, all kritik och alla varningar om ett nykallt krig går sin egen väg. Och nu alltså ritar om kartan i Kaukasus, trots att det anses strida mot internationell rätt.
Beslutet att erkänna de båda utbrytarrepublikerna har enligt president Dmitrij Medvedev (Financial Times 26/8) tvingats fram av västvärlden och erkännandet av Kosovo.
Alla dessa markeringar mot framför allt USA och EU är uttryck för de tilltagande ryska stormaktsambitionerna. Genom att inte dansa efter någon annans pipa vill Ryssland framställa sig som en stormakt. Tidigare har detta skapat viss irritation och spänning. Men med angreppet på Georgien och erkännandet av Sydossetien och Abchazien har risken för en konflikt mellan öst och väst återigen blivit en realitet. Det är skrämmande, oacceptabelt och skälet till att något annat än en tydlig svensk markering mot Ryssland är otänkbart.