Göran Bryntse hävdar (30/1) att billigare energi inte hjälper svensk industri, utan påstår att det räcker med energieffektivisering och vindkraftssatsningar för att sänka basindustrins energikostnader. Det finns dock inget stöd i verkligheten för detta.
Att framtidens energiförsörjning ska stå på tre ben, där ett av benen är vindkraft, för att säkra en långsiktig och stabil elförsörjning välkomnas av hela basindustrin. Vad gäller Bryntses påstående om att det är billigare att framställa el med vindkraft än med kärnkraft är rent ut sagt nonsens. Det är minst dubbelt så dyrt att framställa el med vindkraft jämfört med kärnkraft. Det är inte bara elforskningsinstitutet och Vattenfall med flera som gör den bedömningen. Det gör även International Atomic Energy Association och alla de länder som i dag storsatsar på kärnkraft, till exempel Finland, Frankrike och Storbritannien.
Givetvis ska industrin fortsätta att energieffektivisera. Sedan 1970 har produktionen tredubblats samtidigt som basindustrins energianvändning varit i stort sett oförändrad. Att fortsätta effektivisera är ett överlevnadskrav på den globala marknaden. Men den potential för effektivisering som Bryntse beskriver finns inte i befintliga anläggningar.
Det gläder mig att Göran Bryntse ser de utmaningar som landets pappersindustri står inför. Basindustrin, sysselsättningen och välfärden står inför stora utmaningar i den strukturella omvandling som följer på dagens globala kris. Men när man föreslår samhällsekonomiskt katastrofala lösningar på vår tids största utmaningar, klimathotet och den ekonomiska krisen, bör man komma ihåg att det är riktiga människor det handlar om.
Det är på riktigt när industrier slår igen, människor blir arbetslösa och dyra energikällor subventioneras med skattemedel. Pengar som annars skulle kunna användas till vård och skola.
Kenneth Eriksson