"Genom en kontrollerad och strategisk vapenexport får Sveriges regering en stor möjlighet till påtryckningar mot det mottagande landet" hävdar före detta major Håkan Byström (25/2). Men det är snarare de vapenexporterande företagen direkt som anstränger sig för att lindra nöd och stabilisera sina kundländer...
Det gäller till exempel svenska Celsius som under Gripenförhandlingarna gav cirka 2,5 miljoner till Sydafrikanska Civilorganisationens holdingbolag för utvecklingsprojekt och mikrokrediter. Men tyvärr användes bara en liten del, och de projekten gick alla under, och resten av lånet skrevs godhjärtat av av Saab när kontraktet rotts hem och de övertagit Celsius. BAE för sin del stödde "integration av före detta frihetskämpar i civilt liv" genom en till ANC:s toppar närstående organisation som en del i sitt sociala ansvarstagande. Detta finansierades av de cirka 700 miljoner ur Gripenkontraktet som avgick i "konsult- och agentkommission".
Att korruption värderas högt inom vapenindustrin visar ovanstående och att Saab nu skulle ha andra värderingar tror jag inte ens att Byström själv tror på.
Bofors försäljning av 155-mm haubitskanoner gav ju svenska regeringen stora möjligheter till påtryckningar på Indien att respektera FN-resolutioner om Kashmir. Tyvärr användes inte denna möjlighet och i stället förvärrades konflikten med Pakistan. Boforskanonerna användes med stor framgång för Indien i Kargilkriget och gav Pakistan ytterligare anledning att stödja talibanerna i Afghanistan som backup. Och följdleveranserna av reservdelar stoppades - av indierna själva!
Så nu säger militära experter att det Indien mest behöver är ett uppgraderat artilleri, inte flyg.
Då kan ju Byström lätt inse vilket land det skulle användas emot och vad det i förlängningen får för konsekvenser för stabiliteten i regionen och för våra svenska fredsbevarare i Afghanistan.
Lennart Berggren