I Sverige har det årligen byggts tre bostäder per tusen invånare under de senaste 20 åren. I Norge och Finland har man under samma tid byggt dubbelt så mycket.
Skillnaden beror inte på att vi skulle ha mindre bostadsbrist än i våra grannländer. Tvärtom. Skillnaden beror enligt mitt förmenande i stor utsträckning på en misslyckad socialdemokratisk bostadspolitik. Bland annat överlämnade socialdemokraterna bostadsbrist i över 120 kommuner.
Alliansen lovade under valrörelsen att skapa förutsättningar för en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi har inte trott att en sådan är beroende av statliga subventioner till byggarna och har därför avskaffat investeringsbidragen och inlett avvecklingen av räntebidragen.
Trots att vi har facit känner sig socialdemokraterna oförhindrade att skylla bostadsbristen på alliansen. De påstår att det minskade byggandet uteslutande beror på borttagna byggsubventioner.
Men vi vidhåller att det är subventionspolitiken som skapat incitament som leder fel och att det på sikt går att producera bostäder utan statligt stöd. Den sociala dimensionen i bostadspolitiken kan rimligen inte bestå i att subventionera byggföretag. Vi vill istället rikta stödet till hushåll som har behov av det.
Mot bakgrund av socialdemokraternas kraftfulla motstånd mot avskaffandet av byggsubventionerna föreställer man sig att de i sitt budgetalternativ avsätter 2,7 miljarder kronor för att återinföra subventionerna.
I den delen stannar de dock på 350 miljoner kronor. I s-motionen heter det att "vi vill också avsätta 100 miljoner kronor för en mjukare avtrappning av dagens räntebidrag". Utöver det avsätter socialdemokraterna 250 miljoner kronor till ett nytt investeringsstöd. Detta är inte utrett, inte närmare beskrivet eller preciserat.
Slutsatsen är att socialdemokraterna i tysthet har accepterat regeringens avskaffande av byggsubventionerna men fortsätter att ge sken av något annat.
Det är oppositionens uppgift att granska och kritisera regeringen samt komma med egna alternativ. Men i socialdemokraternas kritik av bostadspolitiken saknas de alternativa förslagen. De upprörs över att regeringen slopat byggsubventionerna men är samtidigt inte beredda att återinföra dem.
Det enda Mona Sahlin tycks vara beredd att stå för är att 15 miljarder kronor ska betalas ut till miljonprogramsområdena efter 2010. Men för att vara på säkra sidan ska kommunerna få stå för 5 miljarder och "näringslivet" för 5 miljarder av de 15.
Alliansregeringen har nu ansvaret för bostadspolitiken även om arvet från socialdemokraterna i form av bostadsbrist och lågt byggande vilar tungt och tar lång tid att förändra. Människor i gemen vet bättre än politikerna hur de vill bo. Stöd på bostadsområdet ska rikta sig direkt till hushåll inte till byggbranschen.
På så vis kan vi få en långsiktigt hållbar bostadsmarknad som förmår att erbjuda bostäder av alla de sorter, billiga och dyra, små och stora, där jobben finns.
Mats Odell