Psykiatriveckan i Linköping inleddes med två intressanta föreläsare, Ann Heberlein och Anna Odell. Båda förmedlade insikter om att förbättringar är nödvändiga på ett antal områden. Inte minst gäller det bemötande och omhändertagande i akutvården. Därför är det bra att nu FP och alliansen anslår omfattande resurser till kompetensutveckling inom den psykiatriska vården.
Att få vård för en psykisk sjukdom ska vara lika naturligt som när man lider av en fysisk sjukdom. Här ska inte finnas någon skillnad vare sig i bemötande eller i omhändertagande. Människan ska ses utifrån den helhet som hon faktiskt är - en fysisk, psykisk, social och andlig varelse. Dessa fyra hörnstenar hör ihop i helheten.
Synsättet i samhället och inom vården måste vara att efter genomförd vård och behandling är personen ifråga frisk. Sedan kan samma eller annan sjukdom drabba vederbörande senare i livet. Det synsättet tycker alla är självklart vid fysisk sjukdom. Men så icke vid psykisk sjukdom. Det kan många människor som någon gång drabbats av psykisk sjukdom vittna om. Inte ens vården bemöter dem utifrån det perspektivet.
Rädsla och okunskap präglar inte sällan bemötande och omhändertagande av psykiskt sjuka människor. Det gäller inom vården, inom polisen, andra samhällsfunktioner och i samhället i stort. Det finns en utbredd uppfattning att en människa som drabbats av psykisk sjukdom per automatik är en farlig person. Så är inte fallet. Det behövs ökad kunskap som kan leda till förändrade attityder. Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam, presenterade nyligen ett program för att öka kunskapen om psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning hos allmänheten. Ett slags offentligt samtal.
I ett sådant samtal behöver vi alla delta för att psykiskt sjuka människor ska få ett bra bemötande, ett värdigt omhändertagande och slippa upprepade kränkningar.
Monika Broman
Linnéa Darell