Eftersom Sverige är ett av världens mest jämställda länder vill många tro att mäns våld mot kvinnor och annat våld i nära relationer är ett problem som vi i stort lämnat bakom oss. Problemet är dock alltjämt mycket omfattande, varje år dödas i genomsnitt 17 kvinnor i Sverige av en man som de har eller har haft en kärleksrelation till. Långt fler utsätts för våld och andra grova kränkningar. Varje år anmäls flera tusen fall av grov kvinnofridskränkning och man räknar med ett mycket stort mörkertal. Enligt BRÅ:s trygghetsundersökning utsätts så många som 60 000 svenska kvinnor varje år för våld av en närstående man. För att undkomma en före detta närstående man har cirka 1000 svenska kvinnor och barn den högsta graden av identitetsskydd - kvarskrivning - och lever gömda i sitt eget land.
Regeringen tar detta samhällsproblem på stort allvar och har därför beslutat att utse länspolismästare Carin Götblad till nationell samordnare mot våld i nära relationer och att ge Socialstyrelsen i uppdrag att rikta in sig på våldsutövarna samtidigt som Brottsförebyggande rådet har fått i uppdrag att genomföra en nationell kartläggning av brott i nära relationer.
I samordnarens uppdrag ingår att föra samman och stödja berörda myndigheter, kommuner, landsting och organisationer för att öka effektiviteten, kvaliteten och långsiktigheten i arbetet mot våld i nära relationer. Samordnaren ska också överväga hur stöd och skydd för brottsoffren kan utvecklas.
Vi som länge har arbetat mot våld i nära relationer tycker att regeringens initiativ är mycket välkommet, i synnerhet som det ligger i linje med de förslag som jag och Ewa Thalén Finné, även hon riksdagsledamot (M), presenterade tidigare i år i vår rapport Vem ska tro på mig? Där lyfte vi fram förbättrad samverkan som ett effektivt verktyg i kampen mot våldet.
Dessa regeringsuppdrag är ett steg på vägen mot en lättare vardag för många, men arbetet mot våld i nära relationer fortsätter så länge någon enda individ i Sverige utsätts för våld av en närstående.