Under 2010 planeras flera omfattande arkeologiska undersökningar längs den nya vägsträckningen för Riksväg 32/50 mellan Mjölby och Motala. Här finns unika tillfällen att bokstavligen gräva fram ny kunskap om Östergötlands äldsta historia. Det finns också förutsättningar till en bred samverkan och delaktighet kring kulturarvet för många aktörer i samhället, som exploatörer, kommuner, skolor, hembygdsföreningar och företagare.
De senaste 20 åren har östgötsk uppdragsarkeologi flyttat fram sin position såväl vetenskapligt som publikt till följd av stora sammanhållna projekt. Sedan 2008 gäller nya föreskrifter som medfört ett ökat konkurrensförhållande mellan de arkeologiska firmor som utför uppdragen. Situationen ökar kraven på länsstyrelsen att tydliggöra mål och kvalitetskriterier. Samtidigt som detta sker har vi kunnat se en kompetensdevalvering inom kulturmiljövårdsområdet. Nu senast avstod länsstyrelsen i Östergötland från att tillsätta en utlyst länsantikvarietjänst av ekonomiska skäl. Vi ställer oss frågande inför nedmonteringen vilken sker samtidigt som regionerna blir allt viktigare i kulturpolitiken.
Stenålderns boplatser i Motala, medeltidens kloster i Skänninge, stormaktstidens trädgårdsanläggningar i Norrköping är alla delar av det materiella kulturarvet. Samhällets expansionsbehov i förhållande till fornlämningar regleras genom Kulturminneslagen. Länsstyrelserna har bemyndigats att göra undantag från lagens bevarandeambition genom att besluta om arkeologiska undersökningar som tar bort lämningarna. I offentliga utredningar tillskrivs uppdragsarkeologin ett vidgat syfte. Här poängteras kulturarvets breda värden både för forskningen och för allmänheten. Kulturmiljövårdsarbetet är i dag en del av länsstyrelsens samhällsplaneringsenhet. Det visar på ett brett synsätt där arkeologin är en aktiv del i samhällets fysiska expansion. Samtidigt väcker betoningen på planering frågor om vilka värden myndigheten ser i kulturarvet. Hur kan det bidra till att skapa de goda livsmiljöer som regleringsbrevet efterfrågar?
Vi ser inte konkurrensen mellan arkeologfirmor som ett problem. Det finns goda exempel på projekt som kombinerat vetenskaplig kunskapsproduktion och publikt arbete. Däremot finns en risk att större arkeologiska projekt såsom Riksväg 32/50 styckas upp i ett mängd kostnadskrävande upphandlingar utan någon övergripande vetenskaplig och publik styrning. Det medför att unika tillfällen att skapa breda värden för många människor uteblir. Detta är olyckligt då exempelvis allmänhetens stora intresse för arkeologins berättelser inte går att ta miste på.
Vi önskar att länsstyrelsen tydliggör sin framtida roll till följd av dels de nya direktiven, dels en breddad syn på kulturarvet. Finns strategier för den egna organisationen att möta förändringarna? Kort sagt, vad vill ledningen på länsstyrelsen med det arkeologiska kulturarvet?
Joakim Goldhahn, professor i arkeologi
Tom Carlsson, Fil Dr i arkeologi, uppdragsarkeolog
Göran Gruber, doktorand, uppdragsarkeolog