En ledare i Corren (5/4) tar upp finansminister Anders Borgs beslut att återinrätta ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Den inrättades av den borgerliga regeringen på 80-talet för att utvärdera hur statens medel används, men lades ned av förre finansministern Bosse Ringholm (s). Corren kallar Borgs beslut en seger för förnuftet.
I DN skrev Per G Gyllenhammar nyligen att näringslivet måste ta större ansvar för framtidsutvecklingen, särskilt inom miljöområdet.
Är Correns ledare och Gyllenhammars artikel tecken på en ny trend? Kanske.
Inom riksdagsförvaltningen pågår en stor reform för att säkerställa att riksdagsbesluten i högre grad är grundade i fakta. En handlingsplan för hur utskotten ska arbeta med framtidsfrågor och hur kopplingen till forskning ska stärkas ska nu sjösättas.
I utredningen pekar man särskilt på att forskningsfrågor inte ska vara en separat del av utskottens arbete. Alla utskott bör hantera både de direkta forskningsfrågorna och ta fram översikter på området. Utskotten bör också hålla fler utfrågningar och seminarier i samarbete med forskningsorganisationer i syfte att belysa utskottsövergripande frågor eller inhämta det aktuella forskningsläget inom ett visst område.
Riksdagens arbete med framtidsfrågor har fram till i dag skett primärt genom Rifo, Sällskapet för riksdagsledamöter och forskare. Men riksdagen har också haft särskilda forskningsdagar. Rifo fokuserar på frågor som kommer bli viktiga i framtiden ur ett vetenskapligt perspektiv. Rifos kansli flyttar nu till riksdagen från Ingenjörsvetenskapsakademien för att bättre kunna serva ledamöter med expertkunskaper och utgöra en plattform för forskare och politiker att mötas på.
Syftet är att minska det gap som uppstått mellan forskarnas alltmer specialiserade verksamhet och politikers allt större arbetsbörda. En del av inspirationen kommer från Finland, som är först i Europa med ett särskilt framtidsutskott, men flera länder har redan specialiserade stödfunktioner för forskningsfrågor inom respektive parlament. Det är viktigt att Sverige ligger i fas med resten av Europa.
Vilken roll tekniken kommer spela för samhällets utveckling är en framtidsfråga ingen av oss kan förbigå. Hur säkerställer vi att den framväxande tekniken förblir under demokratisk kontroll och kommer alla till nytta? Hur utnyttjar vi bäst den nya tekniken för att utvinna energi ur sinande resurser? Detta är frågor där forskare och politiker behöver varandra. Samtidigt får de aldrig bli varandras gisslan. Politiker måste kunna ta självständiga beslut också grundade i politisk övertygelse och forskningen måste vara fortsatt fri. Alla delar av samhället; näringslivet, forskningen och politiken mår väl av mindre revirtänkande och mer gränsöverskridande samarbete.
Yvonne Andersson