Vi delar inte Bengt Olssons (FP) och Muharrem Demiroks (C) beskrivning av verkligheten eller integritetsproblemen med kameraövervakning i bussarna (Corren 16/9). I den verklighet vi lever försvann en stor del av rånrisken med minskad kontanthantering. Men i samma verklighet ska biljetterna fortfarande kontrolleras av förarpersonalen, vilket kan ge upphov till både hot- och våldssituationer. Våld mellan resenärer påverkas inte heller av kontanthanteringens vara eller inte vara.
Olsson och Demirok tycker att kameraövervakningen upplevs som kränkande. Men när vi läser kommunens eget beslutsunderlag i ärendet ser vi att 92 procent av befolkningen inte upplever kameraövervakningen som speciellt integritetskränkande. I beslutsunderlaget står också att inte ett enda klagomål inkommit på den befintliga kameraövervakningen av tätortsbussarna i Linköping.
Förslaget om ett gemensamt trygghetsarbete ser vi som positivt och där deltar vi gärna. Men tryggheten skapas genom flera olika åtgärder och där utgör kameraövervakning en viktig komponent. Dels för att underlätta så att våldsbrukare lagförs, men främst som avskräckande. Dekalerna som upplyser om kamerorna är minst lika viktiga som själva utrustningen. Det finns ingen direkt statistik för just Linköping, men Brottsförebyggande rådets (Brå) undersökningar visar att brotten i kollektivtrafiken minskat med 23 procent när man infört kameraövervakning.
Kameraövervakning kostar pengar och är absolut inte den enda lösningen, men den är för viktig för att stoppas av ett integritetsproblem som inte finns. I vår verklighet känner sig alla de förare och resenärer som utsatts för hot eller våld kränkta, och kan vi i framtiden rädda en enda från denna upplevelse så är investeringen betald.
Roger Lundman
Mats Eriksson