Den svenska skolan står inför stora förändringar. Nuvarande regering har som mål att skriva nya läroplaner, skapa en lärarlegitimation, tidigarelägga betygsättning och öka antalet betygsteg. Därtill har regeringen bestämt sig för att förändra lärarutbildningen i Sverige och nyligen presenterades utredningen som ska ligga till grund för regeringens proposition.
Som representanter för studenterna vid två av Sveriges största lärarutbildningar och Sveriges största organisation för lärarstudenter har vi gemensamt granskat utredningen och finner den på många punkter problematisk. Men det finns även förslag som vi välkomnar, såsom att alla ämnen i utbildningen didaktiseras samt att konflikthantering och betygsättning blir obligatoriska delar. Det är också positivt att alla lärarstudenter får möjlighet till en examen på avancerad nivå och möjligheter att forska.
Utredningen föreslår en kraftig begränsning av studenternas valfrihet. Med fasta studiegångar för lärare för de yngre åldrarna och fasta ämneskombinationer för de äldre styrs utbildningen på ett sätt som försvagar lärarutbildningen och i förlängningen även läraryrket. Vi tror att ämnen av olika karaktär berikar varandra och med en kombination som exempelvis svenska och matematik eller idrott och engelska vinner vi mycket för både skolor, lärare och elever.
Vi ställer oss kritiska till att utredningen föreslår en tillbakagång till klasslärarsystemet. Generalister som ska undervisa i alla ämnen för de yngre eleverna har inte samma förståelse för ämnets djup som en specialist har. Därför tror vi på arbetslagstanken där ett ämnesdjup hos lärarna skapar en ökad förståelse hos eleverna.
Utredningen föreslår en uppdelning av lärarutbildningen genom två examina. Lärare är ett yrke och således ska det finnas en examen. Våra framtida elever utvecklas inte enligt indelade stadier. De behöver således lärare som har kompetens och förståelse för den process som deras livslånga lärande är.
Skolan är samhällets största och viktigaste institution som dagligen sysselsätter nära två miljoner människor. Detta visar på betydelsen av en lärarutbildning som är djupt förankrad; både bland framtidens lärare och hos dagens yrkesverksamma och inte minst som en politisk överenskommelse över blockgränserna.
En delad lärarutbildning, en begränsning av studenternas valfrihet och en återgång till klasslärarsystemet ger oss sämre förutsättningar i framtiden än vad en enad lärarutbildning, bibehållen valfrihet för studenterna och ett utvecklande av arbetslagstanken gör. Detta bör beaktas i det vidare arbetet av en ny lärarutbildning. Då kan vi tillsammans skapa en kunskapsnation som står sig stark inför framtiden.
Marcus Friberg
Klara Gustafsson
Jacob Möllstam