Den politiska majoriteten i Linköping är på väg att genomföra en omorganisation av den dagliga verksamheten för personer med olika funktionshinder. Under paroller om ökad valfrihet sjösätts ett kundvalssystem liknande det som nyligen införts inom hemtjänsten. Grundtanken är att fler privata företag ska starta daglig verksamhet och sedan konkurrera om de pengar som kommunen avsätter till respektive persons sysselsättning.
Vänsterpartiet anser att det är viktigt att deltagare i daglig verksamhet erbjuds en reell möjlighet att välja mellan olika verksamheter, inte bara olika utförare, och är kritiskt till det system som nu är föreslaget. Redan i dag existerar en betydande valfrihet med ett trettiotal olika verksamheter, de allra flesta drivna i kommunens egen regi. Många personer byter varje år mellan, eller kombinerar olika verksamheter efter eget önskemål. Vi vill i stället för att omorganisera hela systemet, utveckla det befintliga. Tidigare har vi motionerat om åtgärder för ökad aktiv information till deltagarna om vilka olika verksamheter som det finns att välja på, vilka krav som ställs på deltagarna samt förbättra dialogen om möjliga nya verksamhetsområden. Vår motion fick tyvärr inte stöd från de andra partierna.
Ett starkt argument för att inte splittra upp den dagliga verksamheten på mindre konkurrerande utförare är att man riskerar en instängningseffekt. Ett av huvudsyftena med den dagliga verksamheten är att den ska inspirera deltagarna att utvecklas, nå en ökad självständighet och i vissa fall kunna söka vanliga arbeten, med eller utan stöd. Med en kommunalt bedriven daglig verksamhet med överblick över hela kedjan av verksamheter maximeras möjligheten för sådan utveckling. Men med ett system av mindre privata utförare, där varje deltagare som lämnar verksamheten innebär en minskad intäkt och lägre avkastning till aktieägarna, försvinner drivkraften att motivera deltagare att utvecklas genom att byta verksamhet. Erfarenheten visar att det är just kombinationen av deltagarens nyfikenhet och egna val och personalens förmåga att motivera och informera som leder till positiv utveckling för den enskilda.
Samtidigt som många deltagare i daglig verksamhet efterfrågar fler valmöjligheter finns en stor grupp som tydligt säger att de mår bäst i den trygghet som det innebär att gå till samma verksamhet under en lång tid. Om omorganisationen genomförs som det nu är tänkt, utan några tillskott av ekonomiska resurser ens inledningsvis, riskerar även dessa personer att drabbas. Vi fruktar att den föreslagna omorganisationen på sikt kommer att leda till neddragningar, personalomsättningar och försämrad kvalitet .
Monica Ericsson
Björn Alling