Kollektivtrafiken i Linköping har tappat resenärer nästan oavbrutet sedan 1990. Det året utfördes cirka 10 miljoner kollektivresor. År 2007 var antalet resor nere i dryga 7 miljoner. Nu svarar kollektivtrafiken bara för runt 10 procent av Linköpingsbornas resbehov.
I en resvaneundersökning av SIKA/SCB konstateras att för korta sträckor, drygt 3 kilometer, väljer 47 av 100 att gå eller cykla. 47 resande väljer bil och 6 åker kollektivtrafik.
När resan blir längre, upp till 8 km, minskar antalet cyklister till 16. Bara tre ytterligare resenärer väljer då att i stället åka kollektivt.
I valet mellan att åka kollektivt eller med bil väljer 10 gånger fler cyklister bilen framför bussen. Det pekar på att priset inte har avgörande betydelse vid valet av färdmedel. Komfort, restid och att kunna resa när det passar värderas högre.
Därför är den höga kvaliteten i det nya linjenätet som införs 15 juni i år viktig. Linjenätet bör dessutom förbättras ytterligare efterhand. För det behövs ekonomiska resurser. Då får kostnader för kontantstoppet och införandet av den nya avgiften inte gröpa ur de medel som satsas för en bättre trafik.
Linköpings kommun har kraftigt ökat sina resurser för kollektivtrafiken. 2001 anslogs 63 miljoner kronor och i årets budget har alliansen ökat anslaget med ytterligare 10 miljoner till mer än det dubbla. Till detta kommer satsningar på biogas, hållplatser och infrastruktur.
Linköpings skattebetalare svarar för mer än 60 procent av kostnaderna för varje bussresa. Det är väsentligt mer än vad resenären betalar. Efter tre års oförändrad taxa är en blygsam höjning av resenärens kostnad rimlig.
Det är resenären som får nytta av att kommunen kan satsa resurser på ytterligare förbättringar. Kontantstoppet men också drivmedelspris, inflation och löner bidrar till ökade kostnader. Därför bör taxorna justeras.
Rolf Edelman