Mikael Mogren har fått det mesta om bakfoten i sin artikel (7/12). Det är inte ateismen som "lanserats som höstens mode", utan humanismen.
Låt oss hoppas att humanismen blir mer långlivad än en modenyck. Den förefaller vara den enda rimliga vägen om vi ska kunna leva tillsammans i en globaliserad värld med ömsesidig respekt.
Frågan om guds existens är inte kopplad till männi- skans behov av religion. Förvisso skulle religionernas förekomst vara enklare att förklara om en eller flera gudar faktiskt existerade. Men även utan dessa gudar är det uppenbart att människor har behov som bland annat tycks tillfredställas genom religiös tro eller utövandet av religiösa riter.
Att ateister skulle påstå att dessa behov försvinner för att det saknas belägg för guds existens är felaktigt. En människas behov av mat blir inte mindre för att maten är slut.
Karakteristiskt för oss humanister är att vi helst ägnar oss åt verkligheten. Prästkaraktärerna på vita duken bör vi lämna åt manusförfattarna och filmskaparna.
Vi humanister ser de sociala klyftorna som ett stort problem. Men vi ser också att världsreligionerna allt för ofta bidrar till att öka dessa klyftor. Vi ser det i det hinduiska kastsystemet i Indien och i kvinnors situation under de muslimska Sharialagarna i många arabländer. Vi ser det i Afrika under Katolska kyrkans inflytande och i USA under den kristna högerns inflytande.
Därmed inte sagt att religionerna är roten till allt ont. Men vi blundar inte för de problem som uppstår när man söker svaren på moraliska frågeställningar i religiösa urkunder, i stället för att använda sitt förnuft och sin empatiska förmåga till en sund humanistisk etik.
Den kristna tron befinner sig knappast heller i en så trängd position. Något allmänt religionsförakt i Sverige existerar knappast. I stället diskrimineras de sekulära livsåskådningarna - bland annat av staten i sin fördelning av statsbidrag.
Det mångkulturella samhällets existens är helt avhängigt ett religionsneutralt förhållningssätt i det offentliga rummet. Det är exakt vad förbundet Humanisterna verkar för.
Samhället får inte styras av någon historiskt religiös tradition, vare sig majoritetens eller någon högljudd minoritets. Religion är och skall vara en privatsak.
Har Mogren någonsin tittat i de skolböcker i religionskunskap som används i grundskolan? De behandlar i stort sett uteslutande kristendomen. Övriga livsåskådningar och världsreligioner får mycket lite utrymme och framställs snarast som lite udda. Detta gäller vanliga kommunala skolor - inte de omdebatterade konfessionella friskolorna.
Mogren tycks också tro att ateismen är en ideologi. Men att vara ateist innebär bara att man omfattar den enkla hypotesen att en eller flera gudar inte existerar.
Den positiva syn på mångkultur, ickediskriminering och jämställdhet som Humanisterna står för ger knappast Sverigedemokrater och Nationaldemokrater anledning att jubla.
Eftersom humanismen är på stark frammarsch bör de snarare gråta en skvätt.
Christer Sturmark
Arkivbild: Malin Heellberg/Pressens bild