Richard "Nicke" Bremer (S) skriver i en replik till Yvonne Andersson (2/11) om frireligiösa krafter där moraliska pekpinnar alltid har varit väldigt vanliga, för att inte säga en genuin del av den inre kulturen. Bremer ifrågasätter på den grunden Kristdemokraternas. kritik av Vänstern och kultureliten för deras besserwisser- och von oben-mentalitet gentemot så kallade vanliga människor.
Det är en stor fördel om man som betraktare kan se skillnad på å ena sidan innehållet i klassisk kristen tro där begrepp som synd, nåd, förlåtelse och frälsning genom tron på Kristus utgör centrala delar och å andra sidan det faktum att även kristna är människor med fel och brister där det ibland har gått snett. Den första aspekten kan upplevas nog så provocerande av många människor, men den senare aspekten är något som vi delar med den övriga delen av det mänskliga släktet. Tråkigt nog verkar Bremer fokusera enbart på den senare aspekten i sin beskrivning av troende människor.
Jag tror på ett samhälle där man värnar människovärdet och vårdar sig om utsatta och svaga grupper, något som Jesus gjorde när han vandrade här på jorden. På många sätt tilltalas jag av socialdemokratisk politik, men jag skulle inte kunna tänka mig att rösta på ett parti som beskriver den kyrko- och folkrörelsegemenskap jag själv tillhör i sådana svepande och negativa ordalag som Richard "Nicke" Bremer använder. Detta är en vokabulär som tyvärr har hörts alltför ofta från vänsterhåll. Bremer, som arbetat många år inom folkbildningen (ABF), borde känna till den betydelse som den växande frikyrkorörelsen spelade i det tidiga 1900-talet i kampen för demokrati och rättvisa tillsammans med arbetarrörelsen.
Så Richard "Nicke" Bremer: Lev i verkligheten och sluta dela ut moralkakor.
Bo Westin