Politik och juridik går inte alltid ihop. Offentlig sektor upphandlar för hundratals miljarder kronor om året. Trots dessa omfattande värden finns grundläggande motsättningar om hur offentlig upphandling ska skötas. Regeringen måste klargöra syftet med reglerna för den offentliga upphandlingen, till ledning för upphandlare och leverantörer och till besparing av skattebetalarnas pengar.
"Varje felanvänd skattekrona är en stöld av folket", hävdade Gustav Möller, socialminister på 1940-talet. Många andra liknande uttryck har använts för att beskriva vikten att av det allmänna ska sköta den offentliga upphandlingen på ett effektivt och transparent sätt. Det är dock mer än en omständighet som påverkar hur upphandlingen ska utföras. Kommuner och regioner värnar alla sina arbetstillfällen och upphandlar gärna lokalt. Leverantörer bör känna och känna för bygden för att bli framgångsrik.
Det juridiska regelverket för offentlig upphandling däremot, säger att konkurrensen ska utnyttjas över inte bara kommungränserna utan även över de nationella gränserna. EU-kommissionen påvisar att ökningen av den gränsöverskridande handeln det senaste decenniet är försumbar. Tyvärr upplever vi att intresset av att använda lokala resurser allt för ofta vinner över intresset att utnyttja den fria konkurrensens prispressande effekt.
Politiken säger också att man i upphandlingen ska ta miljöhänsyn och sociala hänsyn. Reglerna däremot, säger att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska antas. Upphandlande myndigheter saknar i detta sammanhang vägledning om i vilken omfattning social och miljöhänsyn ska tas, när en mer miljövänlig lösning eller ett ökat socialt hänsynstagande medför ett dyrare alternativ.
Upphandlingsfunktionen har tyvärr sällan en central roll i en organisation och de ekonomiska resurserna är ofta begränsade. Upphandlare tvingas ofta att med små resurser på egen hand utföra och utforma behovsprövning, förstudie, kravspecifikation och kommersiella villkor inom alla branscher och för all typ av upphandling som sker för verksamheten. Det är inte särskilt förvånande att kvaliteten och regelefterlevnaden i många upphandlingar därför också är bristfälliga. Små förbättringar i denna process skulle medföra omfattande besparingar.
Regeringen bör förhindra fortsatta stölder från folket och klargöra vad som är den offentliga upphandlingens fokus. Det finns redan lagar som reglerar de samhällspolitiska målen och dessa ska väl rimligen tillämpas utan risk för konflikt med liknande regler i annan lagstiftning som om den offentliga upphandlingen.
Vi, tillsammans med alla andra skattebetalare, önskar därför en tydlig redovisning med sikte på hur samhällsekonomiska, miljö och sociala mål ska balanseras i den offentliga upphandlingen.
Lars Erichs
Per Hammarstedt