Sedan ett antal år har vi allt tydligare kunnat konstatera hur engelska har blivit det helt dominerande kommunikationsspråket mellan människor från olika länder och kulturer. Att man i olika delar av världen på detta sätt kan finna en möjlighet att hjälpligt meddela sig med varandra är i grunden givetvis positivt och kan också bidra till ökad förståelse.
En uppenbar risk är dock att engelskans roll som kommunikationsspråk får till följd att de länder där det språket råkar vara modersmål ges ett överdrivet och omotiverat utrymme i all mediabevakning och samhällsdebatt. Det är en utveckling som tyvärr med tiden i vårt land har blivit allt påtagligare. Istället för att vi med engelska som kommunikationsspråk får en bred bevakning snävas vårt perspektiv alltmer in i riktning mot en överbetoning av den engelskspråkiga delen av världen. Ständigt får företrädare för denna i media komma till tals och hävda de idéer och synsätt som präglar just deras världsbild. Även i ett seriöst och i övrigt utmärkt program som radions "Vetandets värld" är denna tendens kristallklar, och när den omåttligt TV-populäre Skavlan tar emot en gäst som inte är norrman eller svensk, så kan man vara helt säker på att det rör sig om en amerikan eller engelsman. Varför inte till exempel en italienare eller spanjor men med engelska som kommunikationsspråk?
En rimlig amerikansk dominans kan väl med hänsyn till USA:s unika ställning accepteras, men att Storbritannien i svenska massmedia får så mycket mer utrymme än jämförbara europeiska länder kan absolut inte sakligt motiveras.
Den beskrivna massmediala prioriteringen av endast ett språk- och kulturområde är på väg att av en okritisk svensk allmänhet accepteras och betraktas som något "normalt".
I förlängningen betyder detta en omedveten mycket olycklig begränsning, som rimmar illa med den idag så ofta framhållna globaliseringen. Ett kommunikationsspråk skall vidga, inte styra vår världsbild.
GÖSTA BJÖRN, REKTOR EMERITUS VID KATEDRALSKOLAN I LINKÖPING