Härom dagen skrev jag en debattartikel i Corren (16/2) angående kommande Ansvarsutredning. Mina poänger var två.
Kartritande av den typ som förekommer, där vissa överför Östergötland till Småland av sjukvårdskäl, andra gör oss till Storstockholmare av tillväxtskäl och några - däribland Östsams ordförande Jan Owe-Larsson - vill skapa ett "Storöstergötland" genom att inkorporera kringliggande kommuner.
Vidare hävdade jag att någonstans bör vanligt folk få uttrycka sin åsikt genom en valhandling innan beslut tas, till exempel i nästa riksdagsval 2010.
Ingenstans kommenterar jag frågan om regionparlament, mer makt till Östsam eller motsvarande. Det behöver jag inte göra, eftersom varje region för sin utveckling ändå är beroende av staten då de tunga besluten kräver statlig medverkan.
Östsams ordförande har svarat och - förutom att tillvita mig åsikter jag aldrig framfört i artikeln - hävdar han (19/2) två saker:
För det första att jag har ett egenintresse och för det andra att kartritandet fixar sig självt framöver.
Om det sker i slutna rum eller på annat sätt får vi inte veta.
Vad gäller egenintresset framgår klart av artikeln att jag har slutat som landshövding när förändringar genomförts.
Påståendet faller därför på sin egen orimlighet.
Vad gäller min andra poäng, nämligen att vanligt folk ska få vara med att tycka och påverka i lämpligt val - riksdagsval eller folkomröstning - undviker Jan Owe-Larsson att svara. Jag finner det märkligt.
Nog är det väl lite underligt att jag som "statlig byråkrat" med mandat från regeringen ska försvara de vanliga östgötska väljarnas intressen mot Östsams ordförande, som representerar de lokalt och regionalt folkvalda?
Jag kan försäkra Jan Owe-Larsson att den vanliga östgöten bryr sig.
BJÖRN ERIKSSON
Landshövding