I en krönika kritiserar Torbjörn Gustavsson Mona Sahlin (21/10).
Visst, man kan ha synpunkter på presskonferensen och hur saken har hanterats både innan och efter. Men frågan har diskuterats vid ett antal tillfällen i partistyrelsen och Monas mandat var tydligt.
Nu är hela fokus på Mona Sahlin och att det är hennes fel. Vi har en annan uppfattning. Som vi ser det är problemet för Lars Ohly att han inte vill acceptera utgiftstaket. Med tanke på 1990-talets krispolitik och inte minst vad vi upplever i dag går det inte att "fuska" eller "klacka" med landets ekonomi. Vi vet av erfarenhet att det alltid är de sämst ställda som drabbas hårdast när ekonomin kommer i svang. Med andra ord: Att acceptera utgiftstaket är grunden för samarbetet. Om Ohly backar där kommer säkert samarbetet att fungera - det vet han.
Vi vill göra följande reflektion för att bredda debatten något. Kan det vara så att Ohly i grunden är tveksam till samarbetet? Att gå in med 5 procent i ett regeringssamarbete, ta ansvar för kanske inte alltid så positiva saker och sedan gå in i valrörelsen 2014 är inte helt enkelt. Det är ett - lindrigt sagt - riskfyllt projekt. Sällan eller aldrig har ett regeringsparti ökat i ett efterföljande val.
Kanske tänker Ohly i stället: Vi går inte in i samarbetet utan agerar i Riksdagen, profilerar oss i tydliga vänsterfrågor och försöker ta väljare från socialdemokraternas vänsterkant. Då kanske vänsterpartiet har en sju-åtta procent inför valet 2014. Man tar höjd helt enkelt. Annars riskerar Ohly att gå till historien som den partiordförande som förpassade partiet till utanför Riksdagen. Vi säger inte att Ohly tänker så, men helt omöjligt är det väl ändå inte.
Lena Micko
Mattias Ottosson
Johan Andersson
Lars "Laban" Bengtsson