På grund av Aftonbladets artikel där Donald Boström presenterar en rad olika händelser och kommentarer som leder fram till frågan om den israeliska armén stjäl organ från döda palestinier har vi sett reaktioner från både svenskt och israeliskt håll.
Israels hållning är att den svenska regeringen måste fördöma artikeln för att goda diplomatiska relationer länderna emellan ska kunna existera. Den svenska hållningen är att något fördömande inte kan ske då vår grundlag ej tillåter regeringen att lägga sig i tryckfrihetsfrågor.
Om reaktionerna från israeliskt håll är rimliga går att diskutera. Men här bör det vara tydligt att kontentan av Boströms artikel är kränkande och anspelar på fördomar om det judiska folket som med undantag för nazistiska publikationer inte skådats sedan tidigt 30-tal. Att myndighetspersoner i Israel öppet deklarerar hur de kommer att motarbeta Aftonbladet genom att dra ut på tiden när de söker presstillstånd är beklagligt.
Men frågan om det vore rätt att tillåta regeringen att ta avstånd från något som publicerats i Sverige är den mest intressanta.
Yttrandefriheten innebär att staten ej ska kunna begränsa medborgarnas möjligheter att fritt uttrycka sina åsikter och idéer. Denna frihet begränsas i lag för fall som rör till exempel förtal eller hets mot folkgrupp.
Däremot saknas det i dessa fall möjligheter för regeringen att göra fördömanden då det skulle vara att lägga sig i ett enskilt fall och därigenom ministerstyre. Här gäller det i stället att låta rättssystemet bedöma om det som publicerats ska leda till sanktioner.
Men för de fall där innehållet bara är förkastligt, inte olagligt, vore det olämpligt om regeringen kunde göra ett ställningstagande för att rädda viktiga relationer med andra länder? Men vad ska i så fall fördömas?
Ett fördömande av publicerandet i sig skulle gå emot allt vad yttrandefrihet innebär och ett fördömande av det som framförs skulle, som Carl Bildt uttryckt det, ge upphov till att svenska ministrar inte skulle ha tid för något annat än att sitta och fördöma diverse sådant som publicerats i vårt land som någon annan tagit illa upp av.
Yttrandefriheten är värd så mycket för vårt samhälle att den inte får tummas på men samtidigt måste vi själva komma ihåg detta varje gång vi blir upprörda av vad någon annan har sagt.
Vi måste också komma ihåg att även om de principer som yttrandefriheten bygger på är starkt förankrade i det svenska samhället så har vi låtit dem undermineras av lagstiftning som gör skillnad på grupper och individer. Det enda som kan rättfärdiga en inskränkning av yttrandefriheten är förhindrandet av kränkningar mot enskilda människor då det är endast medlemmarna i en grupp som kan bli kränkta, inte gruppen.
Jag hoppas att den nuvarande krisen med Israel kan bedarra och att vi i Sverige efteråt kan föra en bättre diskussion om vilken yttrandefrihet vi vill ha.
Erik Persson