Vid varje större terrordåd uppstår ett behov av att förstå hur några människor kan vara så grymma och hänsynslösa. De måste ha utsatts för en olidlig provokation, är en vanlig slutsats. Illdådet i Beslan hade inte inträffat om inte Ryssland fört en så grym politik mot de tjetjenska självständighetssträvandena.
Nästa steg i resonemanget blir då att enda sättet att få slut på terrorn är att föra en politik som gör slut på de konflikter som i förlängningen leder till terror.
Men så enkelt är det inte.
Terroristernas mål är ofta helt oförenliga med vad vi menar med ett gott samhälle. Deras uppfattningar om vad som är orättfärdigt är helt andra än våra.
Under 60- och 70-talen hade vi en rad fanatiska terrororganisationer i Europa. Deras mål var att genom sin terror framtvinga sådana repressalier från myndigheterna att alla skulle inse att föreställningen att vi levde i ett fritt och demokratiskt samhälle var ett grovt bedrägeri.
Deras illdåd ledde givetvis till repressalier. Men folk tyckte att dessa var mycket rimliga och inte alls stod i strid med deras egna strävanden. Därför dog denna vänsterterror så småningom ut.
Terrorn mot Israel beror inte heller ytterst på den israeliska politiken i de ockuperade områdena. Den beror på att terroristerna ser själva existensen av Israel som en fruktansvärd provokation. Därför har också några av de värsta terrordåden iscensatts när en fredsuppgörelse har verkat nära. En uppgörelse skulle ju nämligen innebära att palestinierna och ytterst den övriga arabvärlden lovar att respektera Israels rätt att existera inom säkra och erkända gränser. Detta är den värsta tänkbara utvecklingen, enligt de militanta terrororganisationerna.
Den växande muslimska terrorn med al-Qaida och dess ledare Usama bin Ladin som spindeln i nätet beror inte heller på att västvärlden förtrycker araber och muslimer. Det som provocerar är hela den västliga livsstilen. De muslimska extremisterna vill att i första hand de muslimska länderna, men i förlängningen hela världen, ska styras enligt en strikt muslimsk ordning där prästerna uttolkar Guds vilja med Koranen som hjälpmedel. Frihet och demokrati är raka motsatsen till deras strävanden.
Talibanernas Afghanistan var på väg att förverkliga deras ideal, Saudiarabien däremot anses helt otillräckligt trots att landet för en västerlänning ter sig som ett skräckexempel på religiös fanatism. Men den saudarabiska överklassen lever inte som den lär och den fraterniserar sig alltför mycket med västerlänningar.
I Irak pågår en våg av kidnappningar som syftar till att jaga bort alla utlänningar ur landet. Bara på det sättet kan Irak uppnå den muslimska renhet som terroristerna eftersträvar. Med verkligheten har fanatikernas världsbild sällan mycket att göra. De bygger upp sina egna föreställningar om vad som sker i världen och varför det sker. De får näring av att verka i en miljö där konspirationsteorier och fantasier sedan länge dominerar över fakta som vi känner dem. Det är typiskt att undersökningar visar att i arabvärlden tror 70 procent av befolkningen att terrordåden den 11 september genomfördes av den israeliska spionorganisationen Mossad.
En undersökning i Storbritannien ger vid handen att 13 procent av muslimerna stöder terrorn. Det är litet eller mycket, beroende på hur man ser det. Helt klart är att det ger terroristerna gott om människor att rekrytera bland.
Siffrorna är antagligen likartade i hela Europa. Den växande gruppen muslimer här innehåller många som känner sig utanför det övriga samhället och som i sin frustration väljer att förstärka sitt utanförskap. Det finns inga enkla vägar att hindra att ny terrorism föds bland dessa människor.