När Yvonne Andersson i Corren (15/9) skriver om det svenska flygsamarbetet med Indien avslöjar hon en generande kunskapslucka; om Indien som nation, men framförallt om riksdagens antagna riktlinjer om vapenexport.
Det är bra att det växer i Indien. Över 200 miljoner har det lika bra som vi eller bättre. Men en ännu större del av Indiens befolkning lever i fattigdom. Människorna i slummen är inte hjälpta av flera Jas-plan. Bilden av Indien, som Andersson målar, rimmar illa med det jag sett som besökare i landet och vad de flesta känner till om förhållandena i Indien. Vidare är Indien numera en illegal kärnvapennation (de har inte skrivit under ickespridningsavtalet) som har en utdragen, latent konflikt med Pakistan. Våra flygplan kan bestyckas med kärnvapen. Är det vad vi vill med svensk försvarsindustri?
Under lång tid har svenska vapen skördat många liv i Kashmir. Detta är i strid med svenska riktlinjer, där det står att Sverige inte får exportera vapen till krigförande länder. Yvonne Andersson försöker få det att handla om konkurrenskraft, spjutspetsteknologi och vår försvarsindustri. Det är att sopa problemen under mattan. Yvonne Anderssson, kontakta mig nästa gång du avser att resa till Indien så kan jag bistå dig med kontakter som kan bredda umgänget från parlamentariker och företagsledare.
Simon Wessbo