Det jäser bland soporna i Sverige. Inte bokstavligen, som i Neapel, utan det är en ilska som beror på att producenterna drar in sina återvinningsstationer runt om i landet. Medborgarna tycker det är obegripligt att servicen försämras och att återvinningen försvåras.
Tanken med producentansvar för förpackningar och returpapper var att vi skulle få färre och mer miljöanpassade förpackningar. I stället har förpackningsmängden ökat. Fokus riktas nu på hur avfallet från förpackningar samlas in - inte på mängden avfall.
Kommuner och fastighetsägare betalar mer än en halv miljard kronor årligen för att hålla igång den fastighetsnära insamlingen av förpackningar och returpapper. Genom att andra betalar, kan producenterna smita undan sitt ansvar.
Minst 200 av producenternas återvinningsstationer läggs nu ner, med hänvisning till att de är olönsamma och inte miljömässigt försvarbara. Sämre service kan medföra att avfallet läggs i den vanliga soppåsen, där redan nu ungefär hälften av alla förpackningar och tidningar hamnar. Kommunen får ta hand om avfallet, vilket kostar cirka en halv miljard kronor årligen. Dessa kostnader övervältras i slutändan på medborgarna via renhållningsavgifterna. Därmed urholkas principen om producentansvar. Producenterna borde i stället få ekonomiskt ansvar fullt ut för allt de sätter på marknaden. Alternativet är att producentansvaret avvecklas och ansvaret återföras till kommunerna.
Weine Wiqvist